… och nej, det är absolut ingen bulle i ugnen (för den som trodde det) utan jag ska åka in och göra ultraljud av mitt hjärta. Det är en seneffektskontroll efter en av cellgifterna jag fick mot cancern och som tydligen kunde påverka hjärtat väldigt mycket. Så det gäller att kolla det med vissa mellanrum för att se att allt är som det ska.

Jag vet inte hur jag skulle reagera om de sa att mitt hjärta börjar bli dåligt, försämrat, försvagat. Jag fick ju testa en “motmedicin” under cancertiden som skulle hjälpa hjärtat att inte ta så mycket stryk av cellgiften Adriamycin, men jag mådde så förbannat dåligt av den så det var ingen idé att ge mig den. Jag åkte till sjukhuset i tårar när jag visste att jag skulle få motmedicinen och då sa min läkare Anders Kreuger ifrån, att jag aldrig mer skulle få den. Det var en lättnadens dag för mig…

Imorgon kväll ska Anders och jag påbörja ett nytt kapitel i vårt liv, eller iallafall ett litet steg på vägen till ett nytt kapitel i vårt liv. Det känns alldeles fantastiskt och för bra för att vara sant!