För tillfället känner jag mig alldeles mör i kroppen och tanken på massage känns väldigt lockande. Varför unnar jag mig det så sällan? Hmm.. måste bli bättring på den punkten
Igår tvättade Stina och jag Smithie, jösses i lådan vad tacksamt det var att tvätta en vit/svart häst. När vi hade tvättat av ena sidan så insåg vi vilket bra jobb vi hade gjort, i och med att den andra var smutsig i ordets rätta bemärkelse Smithie är sååå fin… så fin…

Det blev en helkväll tillsamans med Stina, vi insåg ganska omgående att hon var utan föräldrar (de är i Florida) och jag var ju utan sambo då han är i Turkiet, så vi bestämde oss för att äta middag ihop och det resulterade i att Cira och jag åkte hem vid 22.30. Vi lagade en jättegod middag som från  början endast var ett hopkok av det som fanns i skafferierna, men vilken brakmåltid det blev Lax med pressad potatis och till det en nypåkommen sås gjord av matlagningsgrädde, diljon senap (stavas det så?), citron och persilja. Sååååå himla gott!!! Vovvisarna var alldeles slut och låg på golvet i två högar, bästa kompisarna… hihi…

Idag var jag ute och gick en morgonprommis med Cira och jag har längt min sträcka lite. Jag brukar varva med att gå på kryckor och sedan att gå med protesen och imorse var det kryckorna. Det känns alltid skönt när man kan gå ännu längre (även om det bara är 25-50 m)

Pontas (shettisen) och jag var ute och gick med elopeden idag igen. På åkern vart det riktigt bus i benen på lillfröken och mitt i allt ringde Anders. Haha.. Han trodde jag snäste åt honom, bara att jag blev lite stressad där vi stod mitt ute på åkern och Pontas ville äta på typ ALLT… haha.. Han hade det bra i Turkiet iallafall, det var väldigt varmt och skönt. Igår kväll pratade jag med honom också och då var han sådär mysigt full. Hehehe..

Idag kan jag för övrigt lägga ännu en elopedupptäckt till handlingarna. Jag och Cira skulle ut och gå och jag tänkte kolla om det gick att “gå runt” via åkern och tillbaka upp på vägen. Där det hade varit så moddigt tidigare var det faktiskt ganska skapligt idag, så vi brummade på tills vi kom till ett riktigt lerområde. Ja, det fanns ju inga andra alternativa vägar så det var bara att satsa rakt igenom och som vanligt tvingas jag att inse elopedens begränsningar, då vi fastnade rejält. Ju mer jag gasade, ju mer jag backade – desto mer fastnade den. Jag ställde mig upp (var glad att jag tagit skitskorna) och puttade på den bakifrån, försökte lyfta den och skrek på den (vilket hjälpte föga). Theres ringde och berättade att lunchen skulle vara färdig inom 45 minuter (jag blev bjuden på en underbart god lunch av henne och hennes särbo) och jag berättade att jag satt fast. Så de skulle komma till undsättning och precis när de var på väg blev jag så förbannad på elopeden, jag satte mig i leran och drog upp den med min egen kroppsvikt. (skönt att få ta i lite) och i förbannelsens hetta körde jag gasen i botten (haha) och drog längs myrens alla håligheter, gupp mm och fräste på elopeden (ok, jag kanske borde lära mig begränsningarna, men det är roligare att testa gränser) och jag kommer ganska långt, tills dess att jag kommer till ett dike. Suck! Men det såg ganska grunt ut och  knappt något vatten i botten, så jag drog ner elopeden rätt i diket och sen upp igen. I skogsdungen lite längre bort satt två människor och fikade (förvånad över att se folk här i trakten) och han kom och frågade om jag ville ha hjälp. Men diket på hans sida var dels för brett och dels för djupt, så han fick gå tillbaka till ett ställe där man kunde gå över och innan han kom till min undsättning hade jag redan kommit loss (ego boost) hehe.. Kändes skönt!

Det mesta löser sig, bara man blir tillräckligt förbannad!

I och med att vi har tavlor i sovrummet med motiv på orkidéer, så kändes det naturligt att ha en levande orkidé i sovrummet för att “matcha” Och för mig som ibland tappar mina gröna fingrar, är det ju toppen att jag inte behöver vattna henne så ofta

Titta så vacker hon är, min nya favoritblomma!

Regnet som har utlovats i helgen har ännu inte dykt upp, men det känns väldigt burrigt och blåsigt ute. Jag och Cira skulle lämna lite sopor och när vi kom hem var jag alldeles frusen om fingrarna. Betyder det att jag ska ha vantar på mig i eftermiddag? Suck… när kommer värmen? Jag vill helt seriöst inte ha vinter på flera år, denna vinter har varit alldeles för tung!

Anders åkte imorse vid halv tio och kring tvåtiden i eftermiddag går flyget. Hoppas de får bra väder så han kommer hem alldeles sommarfräsch och fin!
Chilli den lilla skrabban har varit ute sen igår kväll och har fortfarande inte kommit in. Jag behöver väl inte säga fler gånger att hon älskar att bo här? När vi var ut på en kvällsprommis med Cira i torsdags, då följde Chilli med hela vägen. Jag tycker det är jätteroligt, har aldrig haft en katt som varit på det viset. Mattes mystjej!

Klockan fem i eftermiddag ska jag träffa Stina, Casko, Smithie och Nalle, det ser jag verkligen fram emot. Jag ska ta med mig kameran och försöka komma ihåg att ta lite foton. Jag misstänker att vi kommer att duscha hästarna idag, så då kan Cira och Casko ränna runt på tomten bäst de vill
Innan jag åker till stallet ska jag åka och hämta min nya Iphone, det ser jag fram emot! Då vet ni vad jag gör ikväll, fipplar med den och lär mig alla funktioner mm. Hihi… Jag tror att jag kommer kunna blogga via den också, vilket innebär mer fotobloggningar och lite mer uppdateringar.

Det känns fantastiskt att bo här på gården. I onsdags slog jag inte på datorn en enda gång! I gamla huset var det bara huset och trädgården och jag som inte har gröna fingrar och gillar att hålla på i rabatter, ja då var det ganska tråkigt de dagar jag var hemma. Och man orkar inte åka iväg hela tiden (eller har råd heller i dessa bensinprisdagar). Men här finns alltid något att göra och det känns enormt skönt.

Funderar på att lägga mig och läsa min bok en stund. I am wanted. Har ni läst den?

Hej på er!

Jag har haft en underbar dag på gården idag. Lilla stoet börjar bli lite mer intresserad av omgivningen, dock med väldigt försiktiga och stapplande ben. Hon är så otroligt söt! Hennes mor håller ständigt ett vakande öga på henne och det känns otroligt skönt att ha tillåtelse av henne att komma hennes dotter så nära.

Imorse när jag gick ut så kände jag verkligen att “det här är livet”! Lyckan över att bara steppa ut genom dörren och se hästarna i hagen och se min finaste Cirigonzales springa som ett vettvilling. Vi har verkligen hamnat rätt!

Imorgon händer något mer underbart, jag ska åka till stallet och träffa älskade Smithie igen (och Stina, och Casko och Nalle) Det är två veckor sen, i och med flytten, så det känns alldeles kalas att åka dit. Så nu håller vi tummarna för sol och blå himmel!

På lördag åker min kära sambo till Turkiet med jobbet. Jobbigt va? Vilken dryg chef som bjuder en på resa en gång om året. För er som följde min blogg www.hanky.se/mizzchikara kanske minns att de åkte till New York förra året? Nåväl, jag är inte avis *bara lite*, men hoppas på värme och vackert väder så jag och tjejerna kan njuta av tillvaron här hemma!