För tillfället känner jag mig alldeles mör i kroppen och tanken på massage känns väldigt lockande. Varför unnar jag mig det så sällan? Hmm.. måste bli bättring på den punkten
Igår tvättade Stina och jag Smithie, jösses i lådan vad tacksamt det var att tvätta en vit/svart häst. När vi hade tvättat av ena sidan så insåg vi vilket bra jobb vi hade gjort, i och med att den andra var smutsig i ordets rätta bemärkelse Smithie är sååå fin… så fin…

Det blev en helkväll tillsamans med Stina, vi insåg ganska omgående att hon var utan föräldrar (de är i Florida) och jag var ju utan sambo då han är i Turkiet, så vi bestämde oss för att äta middag ihop och det resulterade i att Cira och jag åkte hem vid 22.30. Vi lagade en jättegod middag som från  början endast var ett hopkok av det som fanns i skafferierna, men vilken brakmåltid det blev Lax med pressad potatis och till det en nypåkommen sås gjord av matlagningsgrädde, diljon senap (stavas det så?), citron och persilja. Sååååå himla gott!!! Vovvisarna var alldeles slut och låg på golvet i två högar, bästa kompisarna… hihi…

Idag var jag ute och gick en morgonprommis med Cira och jag har längt min sträcka lite. Jag brukar varva med att gå på kryckor och sedan att gå med protesen och imorse var det kryckorna. Det känns alltid skönt när man kan gå ännu längre (även om det bara är 25-50 m)

Pontas (shettisen) och jag var ute och gick med elopeden idag igen. På åkern vart det riktigt bus i benen på lillfröken och mitt i allt ringde Anders. Haha.. Han trodde jag snäste åt honom, bara att jag blev lite stressad där vi stod mitt ute på åkern och Pontas ville äta på typ ALLT… haha.. Han hade det bra i Turkiet iallafall, det var väldigt varmt och skönt. Igår kväll pratade jag med honom också och då var han sådär mysigt full. Hehehe..

Idag kan jag för övrigt lägga ännu en elopedupptäckt till handlingarna. Jag och Cira skulle ut och gå och jag tänkte kolla om det gick att “gå runt” via åkern och tillbaka upp på vägen. Där det hade varit så moddigt tidigare var det faktiskt ganska skapligt idag, så vi brummade på tills vi kom till ett riktigt lerområde. Ja, det fanns ju inga andra alternativa vägar så det var bara att satsa rakt igenom och som vanligt tvingas jag att inse elopedens begränsningar, då vi fastnade rejält. Ju mer jag gasade, ju mer jag backade – desto mer fastnade den. Jag ställde mig upp (var glad att jag tagit skitskorna) och puttade på den bakifrån, försökte lyfta den och skrek på den (vilket hjälpte föga). Theres ringde och berättade att lunchen skulle vara färdig inom 45 minuter (jag blev bjuden på en underbart god lunch av henne och hennes särbo) och jag berättade att jag satt fast. Så de skulle komma till undsättning och precis när de var på väg blev jag så förbannad på elopeden, jag satte mig i leran och drog upp den med min egen kroppsvikt. (skönt att få ta i lite) och i förbannelsens hetta körde jag gasen i botten (haha) och drog längs myrens alla håligheter, gupp mm och fräste på elopeden (ok, jag kanske borde lära mig begränsningarna, men det är roligare att testa gränser) och jag kommer ganska långt, tills dess att jag kommer till ett dike. Suck! Men det såg ganska grunt ut och  knappt något vatten i botten, så jag drog ner elopeden rätt i diket och sen upp igen. I skogsdungen lite längre bort satt två människor och fikade (förvånad över att se folk här i trakten) och han kom och frågade om jag ville ha hjälp. Men diket på hans sida var dels för brett och dels för djupt, så han fick gå tillbaka till ett ställe där man kunde gå över och innan han kom till min undsättning hade jag redan kommit loss (ego boost) hehe.. Kändes skönt!

Det mesta löser sig, bara man blir tillräckligt förbannad!