Ligger vaken i sängen och lyssnar på Anders och Ciras djupa andetag, som varvar varandra. Jag har läst ett kapitel ur boken “innan jag dör” som handlar om en ung tjej som får leukemi. Tyvärr klarar hon inte sjukdomen och det vet man som läsare redan från början, vilket säkerligen bidrar till att boken berör från första stund..
Något jag önskar att jag hade orkat att göra under tiden jag var sjuk, det hade varit att skriva dagbok. Eller tänk pm jag hade kunnat blogga redan då? Men jag minns att det var sällan jag orkade något. Alla dagar liggandes i sängen, såg kanske något Dawson’s Creek avsnitt som var väldigt poppis på den tiden, eller Våra bästa år. Hehe…
Jag undrar om man kan gå tillbaka till olika händelser med
tex hypnoshjälp? Det hade varit häftigt…
Nåväl, till något roligare! Imorgon är jag ledig igen vilket känns fantastiskt skönt. Planen är att ta en morgonpromenad på kryckorna med Cira, köra Poccas eller ta en promenad med elopedennoch henne, det visar sig 
Sen blir det en kvällspromenad för min del Dagen kommer säkerligen att bjuda på något oväntat också!
Natti natt
Oj oj oj, jag skrev ju att jag skulle ta en långpromenad när jag kom hem. Sagt och gjort, jag tog tom med mig gångstavarna till min promenad (det känns som att det går fortare med stavarna). Jag kände ett bra flyt i kroppen och stumpen kändes helt ok i hylsan. Jag tror att omgivningen motiverar mig väldigt mycket, jag går ju förbi hästhagar hela tiden 
Idag “pressade” jag mig ända till brevlådorna och för att komma till dem passerar jag en brant uppförsbacke. Jag tog i rejält i backen och tryckte ifrån med stavarna för att träna armarna också och sedan kom jag till brevlådorna och lyckan inuti mig var enorm.
Detta var verkligen ett av mina delmål!!
När jag kom tillbaka till gården igen pruppade protesen lite av alla luft och lite svett som kommit inne i hylsan. Men det gjorde ingenting Jag var överlycklig över att jag inte fått blödande skavsår, för idag gick jag min längsta sträcka någonsin i protesväg: 1,4 km!!! För er som är riktiga gångentusiaster kanske ni rynkar näsan och tycker att det är “peace of cake”. Men för mig är det verkligen jättelångt att gå med protes och det känns så fantastiskt att ha klarat detta delmål. Nu blir nästa mål att kunna gå till grisbonden fram och tillbaka
Hurra hurra hurra för mig och stumpen
Det går väl inte att undgå att det var året alla toppenmänniskor föddes?
Ni kan tro att jag blev överlycklig när jag hittade detta linne! 84 i GULDtext till råga på allt
