Just nu lyxar Cira och jag, hon får nämligen ligga i sängen Hon får inte ligga i sängen “till vardags” utan bara vid väl valda tillfällen och då ska hon alltid ligga emellan oss och helst på rygg med alla tassar i luften
The Cira style!

Husse sitter ute i soffan så vi passar på att ha lite fredagsmys tillsammans, den enda som fattas är Chilli

Imorgon ska vi åka på kosläpp hos A och A, det ska verkligen bli jättekul att se

Natti natt gott folk

Idag har det varit full fart framåt!

T och jag åkte in till stan och handlade lite mm och sen tog vi svängen förbi seminstationen och hämtade lite nytt foder till T:s hästar. Där tog vi en efterlängtad kafferast med A och hann med en hel del tjejsnack! Imorgon är det kosläpp hemma på deras gård och det ska vi självklart åka på. Det ska bli jättekul!

I eftermiddags körde jag Pocahontas och det var väl en körtur som jag länge kommer minnas. Förmodligen är Poccas endast van vid när någon går bredvid eller framför, så hon tycker att allt är jätteläskigt när hon går själv. Så på grusvägen bort mot nästa hästgård hade vi väl ca 5-10 stopp. Hon backade, vände, stegrade och hade sig. Problemet är att det är diken på båda sidorna av vägen och då går det inte att bråka alltför mycket, pga säkerhetsrisken. Oavsett att vinna eller inte vinna matchen så handlar det om att inte både Poccas och jag skulle hamna i diket. Jag gick ur vagnen några gånger, ledde henne och då gick det jättebra – inga som helst problem. Sen när jag satte mig i vagnen igen, samma problem. Jag beslöt i tidigt skede att det inte skulle bli den långtur som jag hade planerat, utan målet blev istället att ta oss till lösdriften och sen tillbaka. Efter x-antal tvister mellan oss så tog vi oss tillbaka till gården och då var det givetvis inga problem. Jag struntade i att gå in på stallgården, utan tog upp henne i trav uppför backen till T:s hus. Just för att inte Poccas lär sig att “strular jag lite kommer jag tillbaka till stallet igen”…

Jag beslöt att ta en till runda till lösdriften och det var tyvärr likadant här. Och ville inte. En gång lyckades hon backa ner ett hjul mot diket och som tur var det inte på det djupaste stället. Men rädd blev jag!! T kom sen och frågade om vi ville ha hjälp och då bestämde vi oss för att ta ännu en tur till lösdriften. När T gick framför eller bredvid, då var det inga som helst problem. Så det verkar väldigt tydligt att hon inte gjorde det för att vara dum och bråkig, utan helt enkelt för att hon är en femårig liten tjej som tycker att världen är stor.
Hur vänjer man hästar med att gå själva?

Nåväl… nu har vi hunnit titta på Prinsessan och Grodan sen jag började skriva detta inlägg. Åhh vad jag älskar tecknat (på det gamla hederliga sättet!)

Trevlig fredag