Åhhhh vad jag är glad över att jag lever!
Ikväll var jag och D ute och gick med hundarna. Tanken var nog från början att vi skulle gå till brevlådorna och sen tillbaka. Jag hade tidigare känt att något skavsår eventuellt var på G, men längs med promenixen så kändes allt så bra. Så vad gjorde vi? Jo vi gick ända till gårdsbutiksskylten IGEN! Wow wow wow, fy fan vad skönt det känns 
Tänk på min tvåbenta tid, då var en vanlig runda 6-8 km, nuförtiden är långa avstånd betydligt förändrade. Men vad tusan, det går ju framåt!!
När vi hade nattat hästarna satt jag kvar en stund inne hos Poccas och bara mös av att få känna “sommar-häst-doften”. Alla ni hästtjejer vet precis vilken doft jag menar. Endast den doften hästarna får på sommaren som luktar extra gott. I could smell it forever….!!! Poccas bruna ögon tittade ner på mina och hon uppskattade rejält en klistund inne i boxen. Så pass att hon skulle börja klia tillbaka mig i min “päls” (läs håret på huvudet) Haha, sååå söt!
Under tiden jag gick upp till huset tittade jag ut över alla nejder och kände en otrolig tacksamhet över att jag lever, är frisk och mår bra. Sann lycka kommer verkligen inte av hur mycket märkesgrejor man har, vilka människor du känner eller något annat. Nej, sann lycka kommer verkligen inifrån… Hade jag inte varit så förbannat kissnödig (alla ni som känner mig vet att jag får panik när jag blir kissnödig, haha) så hade jag nog suttit kvar en stund ute på gräsmattan och bara njutit av utsikten. Meeeen… det kommer ju en ny dag imorgon!
Och det är inte vilken dag som helst, stumpen och jag firar 5 år tillsammans!!!!
Det spelar ingen roll för mig vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll för mig hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för kärlekens skull, för dina drömmar, för äventyret att vara levande.
Jag vill veta om du berört kärnan i din egen sorg,
om du öppnat dig för livets svek eller blivit skrumpen och instängd av rädslan för mera smärta.
Jag vill veta om du kan klara smärta, min eller din egen,
utan att göra något för att dölja den eller trubba av den.
Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje, min eller din egen,
om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dig ut i finger- och tåspetsarna
utan att glömma människans begränsningar.
Det spelar ingen roll för mig om det du berättar är sant eller inte.
Jag vill veta om du kan vara sann mot dig själv, trots att du gör någon annan besviken.
Om du kan stå ut med att anklagas för förräderi utan att förråda din egen själ,
om du kan vara trolös och därmed trovärdig.
Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte är vacker.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt,
och ändå stå vid randen av en sjö och säga ja till livet.
Det spelar ingen roll för mig var du bor eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg och förtvivlan, uttröttad och förkrossad,
och ändå säga ja till livet.
Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kan stå mitt inne i elden tillsammans med mig och inte fly.
Det spelar ingen roll för mig var eller vad eller med vem du studerat.
Jag vill veta vad som stödjer dig inifrån, när allting annat faller ihop.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv
och om du verkligen tycker om det sällskap du har i de tomma ögonblicken…