Med tanke på skavsåret jag tydligen samlat på mig igår kväll så beslöt jag mig för att ha lite “fysträning” här hemma istället. Efter tre minuter fick jag påbackning av min “coach” från soffan som sa att studsa på ett ben INTE är bra för min hälsena. Nej, jag vet att det inte är bra. Men ibland vill man bara få hoppa lite och känna pulsen slå. Jag försökte cykla lite på motionscykeln jag fått lånat av T, med protesen på. Men den j*keln vill ju bara lossna och klämma åt på ställen som inte är så skönt. Jag körde lite med vikterna och känner hur mycket min kropp saknar gymet. Det är nackdelen att bo såhär långt ut, det kostar att ta sig iväg hela tiden. Och att köpa ett hemmagym har jag varken pengar eller framförallt plats till.
Gaaaahhh.. ibland så känns allt så jävla hopplöst och jag känner att den jobbiga Madde som alltid ska se positivt med allting, faktiskt får hålla käften just nu. För just nu är jag ledsen inombords, eller kanske mest besviken. Jag är besviken på min kropp som inte vill göra som jag vill. Jag vill springa fort fort fort nedför en gräsmatta, studsa som Tiger själv och boxas som en känguru. Men nej…..
Det här är så j*kla jobbigt, att på ett sätt vara en fånge i min egen kropp.
Jag vill också kunna springa som alla andra gör, eller framförallt som jag gjorde förut! Jag vill slippa få skavsår pga protesen så fort jag ska ta en promenad, jag vill slippa höra pruttljud av den j*kla hylsan som är för stor….
Jag tänker skita i att försöka se något positivt med allt detta för tillfället, för det är faktiskt skit just nu. Det är skit att ha förlorat min kropp vid femton års ålder och inte kunnat göra som jag velat (fysiskt sett) sen dess.
Jag vill köra boxersize på gymet och känna adrenalinet pumpa ut i alla muskler och alla aggressioner som kommer ut genom boxningshandsken. Jag vill också kunna ta en morgonpromenad och sedan ta en j0gginrunda på kvällen…
Fan… ibland är det skit att vara enbent!
Såååå vackert så jag gråter!
Och Sarah Dawn Finer är sååå fantastiskt fin =)
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.
Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Ja jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig.
Såå var det måndag igen, med buller och bång!
Jag ber om ursäkt för den obefintliga uppdateringen under helgen. Dock verkar många ha varit upptagna med att spana in det stora bröllopet under hela lördagen, så jag misstänker att ingen saknade mig? 
Jag har haft protesvila under hela helgen och lyckades ganska bra med det. Ibland får jag “protes-abstinens” för jag vet att jag gör en del saker betydligt snabbare om jag har den på mig. Meeen, ska man läka ut skavsår så får man hålla sig till tåls, så är det bara. Igår kväll sken solen igen efter en regnig dag och jag och A beslöt oss för att ta en härlig söndagspromenad. Jag tog elopeden till “stora vägen” och gick sedan bort till Casino och hingsten i hagen. Jag vet inte exakt hur lång den sträckan är, men den är minst 2 km. Ska mäta nästa gång vi åker med bil dit!
Det stora bekymret var dock den j*kla hylsan som blitt alldeles för stor så fort stumpen blir svettig. Så jag får liksom “sätta om” benet flera gånger. Efter femton steg så kommer det pruttljud och jag tänker att jag snart tappar benet. Haha, Cira undrar nog varför promenaden helt plötsligt avstannar =)
Det känns som jag har fått ett skavsår trots potatismjöl så det blir nog att sätta på skavsårsplåster nu. Jag orkar inte avstå från att använda protesen till mina promenader, så det blir Compeed när jag kommer hem!
This is me today!
Jag har på mig en av mina favorittröjor från Marie Philippe.
Jag älskar små detaljer på kläder och denna blomma fastnade jag för som sitter ovanför
vänstra bröstet. Så pass att jag köpte en likadan tröja i rosa 