Ok, nu måste jag få skriva av mig lite av tankar som har snurrat i mitt huvud idag. Det är med största ödmjukhet som jag förstår att medmänniskor är nyfikna så fort någon ser annorlunda ut/gör någonting annorlunda etc. Jag själv är nyfiken och frågvis, och det är väl en helt naturlig grej egentligen. Men det som jag tycker är dumdristigt, det är när nyfikenheten går över i plumpighet och att människor inte tänker sig för.

Idag skulle jag åka och handla lite kattsand till tjejerna på Ö&B efter gymmet. Jag hade min T-shirt på mig “Det är bättre att ha ett snyggt ben än två fula! ”.

När jag kom till kassan så frågade kassören lite klämkäckt om jag hade designat min T-shirt själv, varvid jag svarade ja. “Det är lite roligare när man får bestämma helt själv hur det ska stå, blir lite coolare då” säger jag för att lägga till en kommentar.
Då frågade han: Ah, olycka eller?
Jag: Nej.
Han: Ok, ännu värre alltså?
Jag: Nej, allt är väl lika jävligt oavsett?
Han: Tyst….

Jag hoppas att ni som är trogna läsare förstår att jag inte menar att vara otacksam för att folk visar “medkänsla” för min situation eller att jag blir förbannad så fort någon frågar mig om varför jag bara har ett ben. MEN, det jag däremot blir irriterad över att människor inte ställer frågor där de ger mig känslan av att de faktiskt bryr sig.

Kolla in de här två exemplen och se om ni känner som jag:
1. Olycka eller???
2. Får jag fråga vad som har hänt dig?

Jag hoppas att jag inte behöver förklara alltför ingående den stora skillnaden för mig, som de två frågeexemplena visar. Ibland slår det mig, som ändå är stolt över min amputation och trygg i mig själv, tänk om jag var en av dem som har drabbats av en hemsk olycka, går till psykolog flera gånger i månaden för att orka leva vidare. TÄNK om en person som befinner sig där, och en främmande person frågar på det sättet?

Jag tycker det är så grymt respektlöst att inte ens fråga: Ursäkta, men är det ok att jag frågar vad som har hänt dig? Utan bara: “Varför har du bara ett ben, olycka eller? Eller som jag oftast får som fråga: ridolycka??”

Jag har absolut ingenting emot att berätta för människor om min situation och min livsresa. Men människor som nästintill gör det kränkande och mer av nyfikenhet, än att de genuint bryr sig – det är inte ok. Jag har tänkt på andra situationer när det inte är OK att fråga på ett plumpt sätt:

1. För mycket chips och läsk eller? (Till en person som är väldigt överviktig)
2. Gick det vilt till i helgen? (Till en kvinna med blåklocka runt ögat, misshandlad av sin man)

Nu tänker jag satsa på fredagsmys med lite naturgodis. But until then, vad tycker NI om detta???