Jahapp… då var glädjen över att ha fått mitt nya ben med passande hylsa över. Suck!
Jag ska få två sorters hylsor. Dels den som jag “alltid” har haft, där hylsan går under sittbensknölen och sen en hylsa där den går runt sittbensknölen. Den modellen slutade jag att ha för länge sen pga att jag tyckte att den gjorde en ful rump-pushup. Ena sidan av rumpan, eller skinkhalvan om jag ska uttrycka mig så, blev högre upp än den andra. Även om man vill att rumpan ska vara “uppåt”…. men nej… inte i detta fallet…
Igår fick jag den här hylsmodellen igen för att testa först. Jag kände att jag måste gå utanför min egen comfort zone och prova den igen. För det kunde ju ha förändrats! I början var det lite stappligt och dant men efter ett tag gick allt bättre. Pga rump-pushupen så korrigerade Lasse detta med att skära ner en del av silikonhylsan, för att det inte skulle bli något tryck på huden. Det i sin tur ledde till att det blev tryck från sillikonkanten, på huden. Och efter ett tag när jag gick så gjorde det bara ont. Jag fick sen en tygbit som eventuellt ska underlätta i det området samt att Lasse värmde ut silikonet litegrann.
Efter ett tag kände jag en obekväm smärta/värk i min höft, i själva höftkulan. Vilket jag aldrig tidigare har känt. Det kan möjligtvis bero på att Lasse höjde upp mitt ben ca 1 cm-1,5cm. Jag vet inte exakt. Jag har ju alltid velat ha lite kortare ben pga snubbelrisken som jag tycker är lite läskig, just när jag inte känner vart mina “tår” är osv. Om jag i ca 5 år har haft en protes som har varit lite kortare än mitt ben som jag har kvar, så kan det ju vara så att höften har blivit “nedsänkt” eller sne. Men det är samtidigt en känsla jag inte vill ha.
Ikväll så hjälpte vi Therese med insläppet av alla hästar då hon var i Sthlm och hälsade på Nadde och Minou. Jag såg det som ett ypperligt tillfälle att testa benet igen och det känns verkligen helskumt. Dels går jag inget snyggt (även om jag igår såg i spegeln att jag var mer liksidig över bäckenet) plus att det gör ont i höften. Och nu när jag sitter här och skriver detta känner jag av höften…
På fredag ska Lasse få mitt blivande finben och så ska de byta hylsa på den under måndag-tisdag nästa vecka. Så på tisdag får jag prova min vanliga hylsmodell igen och det ska bli intressant att se om jag kommer känna av höften då också…
Att det ska vara så svårt ibland…
Sen jag uppdaterade min App för WordPress så beter den sig ibland väldigt konstigt. Den stänger ner, lägger in kopior och annat märkligt.
Jag skulle lägga in en bild på den nya hylsan medan jag skrev inlägget via datorn, men inlägget har inte kommit in i telefonen ännu.
Hoppas det funkar nu!
Om det är något som känns lyxigt när jag har två ben igen, då är det att få sitta med benen i kors.
Tänk att något så “litet” kan betyda så mycket 
På ot-center och ska få nya ben. Det känns riktigt lyxigt såhär på måndagen
Imorgon börjar jag att jobba igen. Jag har varit hemma i två veckor och konstigt nog är jag inte helt hundra ännu. Jag hostar, snörvlar och snorar på morgonarna men sedan lättar det under dagen igen. Jag hoppas det ger med sig under veckan (helst imorgon).
Jag har inte kunnat träna något vilket känns i kroppen och imorgon börjar jag äta som vanligt igen och äta det jag mår bra av. Dessa två veckor har jag verkligen släppt på mycket och det har inte varit till det bättre. Det känns verkligen konstigt att äta skitmat, kakor och godis och det känns som att kroppen bara samlar på sig slaggprodukter. Jag längtar tills jag kan gymma igen och göra av med allt
Jag tror att jag ska prova köra ett lättare gympass på onsdag. Jag håller tummarna för att det går bra. Imorgon tänker jag ta min morgonpromenad innan jobbet, ska bli spännande att se vad min puls tycker om det.
Trevlig söndagkväll!
Titta så stora vi har blivit 
Cayenne är helt seriöst en av de mysigaste katterna jag har träffat. Hon är såå himla fin Ligger/sitter jag i soffan, då ska hon alltid vara med och mysa. Sitter jag vid datorn så ska hon ligga i mitt knä. Och varje natt ligger vi “sked” tillsammans hon och jag. Hon ligger jämt bredvid vid kudden.
Tänk att kärleken till ett djur kan vara så himla stark. Om Cayennes två syskon hade levt – då skulle vi ha sålt alla missebebisar. Så “tack vare” att de tyvärr inte klarade sig så behöll vi Cayenne. Hade dem varit i livet hade vi missat denna lilla gosprinsessa
Okej, först måste jag ju bara erkänna att jag helt hade glömt vart Anders skulle jobba inatt. Jag är väl bara så himla glömsk! Nåväl, det vet vi ju alla vad det beror på eller hur? CELLGIFTERNA Det var illafall IKEA och någon annan restaurang (långt från Burger King, haha)
Min kväll sedan klockan 21.00 då TV3 startade igång Lyxfällan, har bestått i att titta på programmet, prata med min vän Tomas i varenda paus och kommentera programmet och efter att programmet var slut fortsatte vi att prata i någon timme. Haha. Så kan även en torsdagskväll spenderas, det ska ni veta!
Tomas är en jättehärlig person och det är tack vare jobbet som jag har träffat honom. Han ger jättemycket energi, är alltid glad och positiv och babblar mycket Vi har hunnit avverka alltifrån knasiga brudar där hissen inte går ända upp på, till hur man hanterar olika situationer som benamputerad – beroende på om man är kille och tjej. Det känns så skönt att kunna diskutera öppet med någon om saker och ting man funderar på. Tack till dig Tomas Ser fram emot nästa veckas diss by T&M. Hahaha…
Tiden rusade ju iväg då jag pratade med Tomas, så nu är det bara ca 2-3 timmar tills Anders kommer hem. Jag funderar nästintill på att vara vaken tills han kommer hem Får se hur länge jag orkar… haha..
Jag känner en stark tilltro till att börja träna igen nästa vecka och det ska bli sååå jäkla skönt!! Jag tänker dra med mig min kära sambo till badet på söndag och testsimma och se hur det känns. Känner jag mig ok efter det så blir det styrketräning på måndag, så det så!
Ikväll/inatt är jag gräsänka igen. Anders jobbar natt på Burger King om jag inte minns fel? Ja, någon snabbmatsrestaurang var det iallafall Anders säger att när de sprutar sitt kem i köket, så rinner det MASSOR av fett ner. Fyy så äckligt!!
Min lilla tjej, eller, min största tjej av mina små tjejer (Cira alltså) åkte på en kyss av elstängslet till hingstarnas hage idag. Stackars lilla pluttan, hon yla så det hördes över hela åkern. Hon brukar ju ta sina små promenader här på gården och går gärna in i hästhagarna. Jag har förundrats över att hon inte har åkt på en smäll tidigare, men oftast har hon gått in i hagarna där hästarna inte går = ingen ström på. Och igår gick hon in i hingstarnas hage där elen var på, men av någon märklig anledning fick hon ingen smäll. Nåväl, nu har hon lärt sig att även dessa hagar innehåller obehaglig ström som gör ont att få på sig.
Jag är ingen barbarisk matte som tycker att det är bra att hon får en smäll, för tro mig, det gör ont i hjärtat att höra henne yla av smärta. Men däremot finns inget mer effektivt “det här gör jag aldrig om” – än när hon får en stöt av elen. Att jag säger “nej, där får du inte gå” är liksom inte lika effektivt
Hon har fått sig en kvällspromenix, middag och nu ligger hon på golvet alldeles nöjd. Efter lite pussar och hårvård (behövs då hon fäller mycket just nu) så tror jag att hon är glada Cira igen Och inatt kommer ju husse hem igen och han har utlovat extra många pussar till henne
En gammal goding… love this song