Jag visste någonstans att jag skulle åka på “pumpen” efter mitt senaste inlägg. Och jag är så tacksam över att ha så fina människor omkring mig som bryr sig om mig. Tack både P och MIB för era inlägg. Jag är medveten om att jag vill kontrollera mitt intag av mat/godis, för jag är livrädd för att gå upp mina 13 kg igen. Och jag vet att när jag tränar så får jag äta “mer” (dock rätt mat), för att kroppen har en högre ämnesomsättning ju mer muskler jag får. Sen har jag kämpat väldigt mycket med att hitta den balansen av föda som min mage mår bra av. Och det har inte varit lätt. Men det jag har lovat mig själv är att äta det JAG och MIN KROPP mår bra av – inte äta för någon ananns skull.

 Jag ringde till gymmet här i Knivsta och ska börja träna där nästa vecka. Jag ska ha mitt första PT-möte i början av nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot. Sen när snön försvinner mer och mer, kan jag ut och gå mina vanliga promenader och det kommer jag att må toppen av :-)
Sen är det nog den där härliga veckan som närmar sig, den där veckan när allt känns nattsvart ;-)

Igår var jag hem till gamla huset och träffade A. Vår lilla Cira har fått åtta små valpar med Cognac efter en tjuvparning i vintras, vi som bara trodde hon blivit tjock!!! Vi vet ju hur hon var vid förra dräktigheten och vi har ju inte ens känt några fosterrörelser eller någonting annat som kan ha tytt på dräktighet. Men… i söndags ploppade det ut 8 små liv, så det är full fart där hemma… Ack vad man kan bedra sig!

Idag är jag väldigt trött, psykiskt. Det är mycket jag ibland känner att jag skulle vilja skriva om. Men vissa saker kan jag inte skriva om, för det skulle inte “falla i god jord” för en delsom följer min tid i livet. Samtidigt är detta mitt rum, min utandningsplats och mitt vädringshål. Men njaa… jag är inte där ännu. Samtidigt vill jag inte vara för privat i min blogg, även om jag vill vara personlig. Jaja… så är det ibland.

Rubriken “Skjut inte livets båt framför dig – ro den istället” handlar om att vi inte ska skjuta upp vårt liv i väntan på det som eventuellt skall komma. “När jag blir 50 ska jag göra det, då ska jag köpa hus bla bla bla” – på bekostnad att man glömmer att leva i det man är i – här och nu. Även om vi alltid ska ha våra drömmar om hur vi vill göra i livet, så är det endast denna stund som är garanterad. Så njut av den.

Jag kan ibland ränna iväg i tankar och vilja att saker ska hända NU NU NU, men jag försöker leva och lära mig ett mer avslappnat sätt. Saker har sin tid och se tiden an, vissa saker måste få sjunka in innan man kan berikas/lära sig av dem och tiden har en helande kraft.

Låter jag religös? Ja… då får jag väl göra det ;-)

Trevlig onsdag!