Jag kom hem ungefär 00.30 inatt. Sista milen kändes mest som att de gick på autopilot. Febern i kroppen värmde min tillvaro i bilen och jag var helt slut som artist. När jag kom hem var Rolfen vaken och gav mig världens varmaste kram. Den var till och med varmare än min feber och betydde mer än allt just då. Att komma hem till min familj och få en varm kram av pappsen.
Rolfen, du är bara bäst!
Tack för en underbar lördag tillsammans, det var så himla kul att träffa dig igen!
Och tack för hämtning och lämning av lilla mig och naturligtvis hjälpen till de små “problemlösningarna” som tillstötte. 
Kram på dig!
Det var helt otroligt vilken sommarvärme det var nere i Tyskland.
På måndagen åkte vi iväg till ett zoo och filmade lite och bara hade det underbart tillsammans.
Och kolla in vad vackert det var!
Cosmina är verkligen en underbar människa! Det finns inte något elakt i henne,
hon vill bara att människor (framförallt amputerade) ska få leva “normala” och fina liv.
Åh vad glad jag är över att vi har träffats!
Vackra Mongoliaträd
Ett gäng sköldpaddor som låg och solade sig
Den långa floden genom Tyskland
Godmorgon på er bästa läsare!
Nu har undertecknad åter installerat sig hemma i Sveriges kalla breddgrader. Jag har haft en fantastisk resa till Tyskland som garanterat inte var sista gången jag besökte. Jag har fått en ny vän för livet i Cosmina och jag är så himla glad över att vi äntligen har träffats.
För närvarande har jag blivit sjuk igen, har tack och lov inte varit sjuk på cirka 9 veckor. Jag sitter på jobbet just nu och får se hur pass länge jag kan stanna. Jag har ett viktigt möte och sedan får jag se vad febern tycker…
Ha en trevlig tisdag så länge!
Jag och vackra Cosmina
Sommar i Tyskland, vi hade 28 grader igår. Lyx!