Jag har haft en fantastiskt mysig kväll tillsammans med min fina vän Tomas. Vi har skrattat, ätit god mat tillsammans, skrattat lite mer, pratat om intressanta människor och även ointressanta rackare. Ja, som det ska vara helt enkelt, en mix av samtalsämnen 
Alltså jag förstår inte hur en del människor tänker när de spyr ut negativ energi på andra. Vad i det mår dem bra av?
Idag när jag åkte upp på stan, skulle parkera på min favorithandikapparkering på baksidan av Åhléns. Sitter i bilen och fixar sakerna jag skulle ha med mig och fram kommer en riktig bitter kvinna och ber mig parkera närmre stolpen. Jag sa att jag inte kunde ställa mig så mycket närmre då jag måste hålla mig inom stolpens område. Hon var jättegrinig överlag. Jag sa att jag självklart kunde flytta mig en liten bit men sa till henne att hon inte behövde vara så otrevlig.
När jag klev ut ur bilen ifrågasatte jag henne varför hon var så otrevlig. Och om hon vill få människor att göra som hon vill, så lär hon ju få ändra sin attityd litegrann. Sen till det roliga, precis när hon skulle gå med sin man som tydligen var den som hade funktionsnedsättning så ifrågasatte hon om jag egentligen hade handikapparkeringstillstånd. Så ropar jag till henne: Hörru damen, (viftandes med tillståndet) och sen ropade jag att jag minnsan hade färre ben än henne så hon skulle inte säga något innan hon visste något. Och hon blev bara så irriterad på mig och gick därifrån.
Jag förstår verkligen inte människor!
Om hon nu ville att jag skulle flytta på bilen så hade hon väl bara kunnat fråga på ett schysst sätt om jag hade kunnat flytta på bilen? Det hade ju gjort mötet mellan oss mycket trevligare, än att spy ut den galla som hon gjorde.
Men men, alla väljer vi hur vi vill leva våra liv och hur vi vill vara med våra medmänniskor omkring sig. Och om inte annat så måste jag säga att jag tycker att det blir betydligt trevligare och lättare om vi är glada och positiva!
Joelle somnade på min axel, underbart mysigt
Jag är hos vackra Joumana och träffar Marie-Joelle för första gången. Hon är så himla fin och luktar så gott.
Joumanas ögon lyser, en moders inre lycka går inte att ta miste på
Tänk att jag alltid som oftast är ute i sista sekund. Efter en liten blixtvisit på Cultus och träffa deras trevliga rektor Jocke så fick jag köra rally hit till besiktningen.
Men nu äntligen är jag på plats och har inte missat min tid heller
Tänk hörrni, det är som mor i busken säger: Allt löser sig!
Sådär, då har jag fixat lite praktiska bestyr och tagit en fika med T, alltid lika underbar!
Var in på naturkompaniet och fixade lite saker och träffade en toppenbra säljare som kom på en hel del peoduktutvecklingsideer när det gäller kryckor. Coolt!
Nu ska jag åka och besikta Freedom och sen blir det myskväll med Tomas
Idag blir det en dag med fullspäckat schema. Möta goa T, fixa lite praktiska bestyr, besikta Mr. Freedom och därefter träffa världens bästa T. Det blir en toppentorsdag med andra ord!
Sol i sinne
Jag var hem och tog en kaffe hos min älskade farmor idag och vi snackade skit som vanligt. Jag älskar när vi sitter vid hennes köksbord, tittar ut genom fönstret och ser ner på bilarna som åker förbi. Vi pratar om livet och allt annat mellan himmel och jord, det känns så himla värdefullt för mig.
Jag älskar när farmor ler, när den där busigheten kommer fram inom henne.
Jag älskar när farmor skäller om saker, när majorskan inom henne kommer fram.
Jag älskar att hon är det viktigaste i mitt liv.
Jag älskar farmor.
Min farmor Hjördis.
Oj oj oj, jag har inte haft tid att blogga idag. Jag har haft en superhärlig onsdag som som sagt började med ett jättefint mail. Tänk vad härligt det är att ha förmånen att kunna inspirera andra. Jag är grymt glad för det!
Jag hade ett jättehäftigt möte med en kvinna på sjukhuset idag. Hon var så himla vacker och det lyste verkligen om henne. Vi “fann varandra” och hann prata om både det ena djupare samtalsämnet efter det andra. Mitt när vi stod där i rummet kände jag “något vill att jag ska träffa henne”. Det var bara en känsla som kom över mig. Vi hade gått igenom lite liknande erfarenheter och det kändes verkligen inspirerande att se lite av mig själv i henne.
Jag förundras över vad det är som egentligen påverkar våra val i hur mycket vi vill och känner att vi kan dela med av oss själva till andra människor. Är det själva personkemin, detta stora samtalsämne eller vad är det som avgör?