6 år sedan…

On June 16, 2011, in Allmänt, Mina tankar, by Supermadde

Idag är dagen då jag för 6 år sedan genomgick min amputation. En dag som verkligen förändrade mitt liv och framförallt till det bättre. Jag hade levt så många år och bara mått dåligt över mitt ben som egentligen såhär i efterhand bara drog energi ifrån mig. Jag är så tacksam över att jag gjorde detta för min egen skull och det har verkligen berikat mitt liv så otroligt mycket.

Ikväll pratade jag och Atti en del om amputationen och det faktum att det är 6 år sedan. För 6 år sedan så skrev hon ett brev till mig och vi vill dela med oss av det. Tänk vad tiden går, den fantastiska tiden.  Och en hel del som du skrev i ditt vackra brev till mig Atti har verkligen infriats… Tack min älskade vän!

____________________________________________________________________________________________

2005 – 08 – 24

Älskade Madde!!!!

Hej.. jag vet inte hur jag ska börja detta brev, så jag låter mitt hjärta tala till dig,
det sägs att allt som kommer från hjärtat e fint och vackert.

Jag börjar med nyårsafton för 2år sedan hemma hos T när jag mötte dig för första gången, jag minns den positiva energin som jag fick av dig. Så himla vacker och oskuldsfull. Det var nästan änglalikt. Detta menar jag från djupet av mitt hjärta. Då såg jag den ängeln i dig,, det bor en ängel i dig,, så vacker o så stark. Hon står för styrka o ödmjukhet. Hon har gått igenom saker o ting som har gjort henne till den hon är idag. DU.. du e den ängel som finns här bland oss. 

Det har gått ett tag, och jag har tänkt på dig med jämna mellanrum o saknat dig. Saknat oss, och alltid bett för det bästa för dig. När jag gick igenom en inre resa ungefär vid mars-juni 05 tänkte att när jag känner mig hel och stark igen, ska jag kontakta Madde o tala om för henne hur djupt ledsen jag är att det blev som det blev mellan oss. Att hon har en varm plats i mitt hjärta o kommer alltid ha.

 Sen fick jag höra ett chockerande nyhet. N berättade för mig vad du hade varit med om. Jag gick i ett chock tillstånd inom mig själv. Jag gick in i spinning salen och det enda jag kunde se var dig på en cykel. En skakande känsla, kan inte beskriva i ord. Mitt hjärta grät inom mig. Första reaktionen var den mest normala… varför??? Vad för gott skulle komma ur det här. Lilla söta underbara vackra Madde. VARFÖR???

 Min gråt kom för några dar sen när jag satt på balkongen en kväll. Då kom mina tårar som jag hade samlat inom mig efter att jag hörde den chockerade nyheten om dig.  Jag grät för att jag uppriktigt är ledsen över det som har hänt. Mina stora varma tårar brände mot min hud. Och jag lät dem komma. Jag gick sen på en powerwalk vid fyrisån o tänkte på dig o din styrka.

Jag har förstått att vi människor behöver utmaningar för att växa. Att vi får olika svåra utmaningar beroende på våran inre styrka. Att vi inte får nån utmaning om inte vi kan klara av dem. Utan utmaningar försvinner människans inre godhet o glöms bort. Utmaningar formar oss till dom vi är.  

Du har fått en stor sådan. Men älskade Madde… detta säger jag med gråten i halsen, men menar det med hela min existens. Om någon klarar av detta är det DU.  Jag är övertygad att om det är någon som har tillräckligt med styrka inom sig själv för att klara av en sådan utmaning är det du. 

Det sägs att det bor änglar bland oss här på jorden. Och om man lär sig att se med sitt tredje ögat, kan man se dem. De lever bland oss för att lära oss om livet o dess mening. Att göra oss medvetna om den styrka som finns i oss alla. Att beröra oss o sprida positiv energi. 
Jag tvekar inte o detta säger jag med all övertygelse att DU ÄR EN ÄNGEL som lever här bland oss. 
Vissa människor har så mycket gott inom sig och sprider så mycket positiv energi till sin omgivning.
Du är en av dem, fortsätt glänsa.

 Man måste acceptera sitt öde som det är. Och hitta lyckan inom den. Om man kämpar emot blir man olycklig o lider. Men man kan förvandla lidandet till medvetenhet. Precis som i Alkemisten.

Det finns alltid en mening med allt som händer. Om man finner förtroende till universum och litar på att man kan finna lyckan inom sig, kan man ta emot utmaningar i sitt liv på ett annat sätt. Man kan nästan välkomna dem. När man klarar av dem o känner att ingenting , ja ingenting kan knäcka mig. Just då kan dörren till den underbara lyckan öppnas för en. När man hittar lyckan inom sig själv.

 Lita på att universum testar din styrka.
Och att nåt gott, även om det är väldigt svårt att se det nu… tro mig nåt gott kommer komma ur det här.
Lita på det. Var den ängeln du är o tappa inte tron om att det bästa av det bästa kommer komma till dig.
Se tecknen i livet o runt omkring dig. Läs dem.. tyd dem o följ dem. De kommer leda dig till din fullkomlighet.

 Lycka är ett tidlöst och odelat tillstånd som inte tillhör delen utan helheten.

 Med mina varmaste tankar  o kärlek/ Din vän Atti

 

Myskväll med Atti

On June 16, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Är hemma hos min azizam Atti och myser. Vi har ätit god mat och ska nu avnjuta en kopp kaffe tillsammans :-)

Livet är underbart!

20110616-193337.jpg

20110616-193350.jpg

20110616-193403.jpg

20110616-194056.jpg

 

Fika med brudarna

On June 16, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jag sitter och dricker en kopp kaffe med farmor, Britta och Irene. Det är ca 80 personer här idag på sommarkaffe och det är även en grupp människor som spelar svensk folkmusik.

Underbart!

20110616-150053.jpg

20110616-150125.jpg

20110616-152412.jpg

 

Status: mänsklig

On June 16, 2011, in Träning och hälsa, by Supermadde

Herrejösses vad pinsamt att bli väckt av ens PT som lämnat röstmeddelande i telefonen. Jag avskyr verkligen att försova mig, men som kloka Niki sa så är det väl mänskligt :-) Tack!

Nehepp, då blir det ett träningspass på egen hand och passa på att krama om världens bästa Maria som jobbar där :-)