Jag har precis kommit hem från en härlig kvällspromenad med världens goaste Maria. Tänk vad mycket energi det går att få av en annan människa! Innan hon sms:ade och frågade om vi skulle ut och gå, så låg jag ute på bänken på balkongen och kände mig lite nere. Egentligen ingen vidare orsak, utan bara ändå…
Vi gick bort till Statoilmacken och tog en Loka Kokos (som för övrigt är det godaste bubbelvattnet som finns) och Maria tog en kaffe. Vi hamnade på en bänk och bara babblade bort cirka en timme. Underbart! Den konstiga energin jag hade i kroppen innan hon ringde var som bortblåst. Så himla härligt!
Fler såna här tjejkvällar, ja tack!
Det kändes otroligt skönt att vara ute och gå ikväll igen. Jag ska ta en långpromenad imorgon och sen blir det gymmet torsdag-fredag är planen. Jag vet att torsdagen är ganska fullbokad, men på något sätt vill jag klämma in det. Annars så får jag väl helt enkelt inse att jag inte kan göra x-antal för många saker på en dag, utan lägga det på två 
Jag ska registrera mig på en bostadsförening ikväll och det ser jag fram emot. Tack Maria för det fantastiska tipset, jag hade ingen aning om att de existerade förut! Och tack för din härliga energi och för att du är den du är <3
Nu är livet underbart igen!
I söndags tyckte jag att mina linser inte satt riktigt som de skulle, jag kände mig blurrig och ofokuserad i blicken. Tanken som slog mig är att synen börjar bli ännu sämre (jäkla cellgifter) På kvällen när jag körde Mr Freedis hem från Arlanda så var jag tacksam över att jag känner E4:an väldigt bra – annars hade det varit riktigt jobbigt att köra.
Igår morse kom jag på varför, jag hade dubbla linser! Av någon konstig anledning så hade jag missat att stoppa ut linsen ur ögat, innan jag satte in ett nytt par. Dock enbart på det vänstra ögat, så det var inte konstigt att det kändes märkligt!
Det är ju så typiskt mig!
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Hörrni seriöst, vad har hänt med vädret? Det är 5 juli och solen “lyser” med sin frånvaro. Brännan från Afrika börjar sakta med säkert att försvinna, vilket inte känns så roligt. Jag jobbar i och för sig två dagar till, så sen kan solen få komma tillbaka med stormsteg. Det vore härligt =)
Jag var ute på cirka en timmes promenad igår kväll. Jag behövde verkligen det. Få känna marken under min fot och bara andas in livet. Det kändes så himla skönt!
Idag ska jag käka lunch med Samsey, vilket ska bli jättekul!
Ha en underbar tisdag!