Jag vet inte vad det är… men ibland kommer en känsla över mig att jag är så rädd att mista livet… jag är rädd att bli gammal och “oduglig”… att inte vara vacker längre… att inte kunna vara funktionell… att mista den/dem jag älskar… Vi pratade mycket om det idag, jag och brudarna – detta om att bli äldre. De säger att de känner sig så ensamma, många av släktingarna har inte ens tid att ringa/komma förbi… ont i kroppen… och kan inte hjälpa till med något… Och ibland så känns det som att de bara väntar på att få somna in…
När jag var färdigbehandlad för min cancer, som tog lite mer över ett år i mina tonår – då trodde jag aldrig att jag skulle “orka leva” tills jag blev 30. Nu i november blir jag 27, tiden har gått så fort. Jag har en sådan brinnande livsglädje inom mig och jag vill verkligen leva länge. Om jag inte får leva i många år till så vill jag ha kvalitet under mina år på jorden.
Jag är livrädd för att den/dem jag älskar tas ifrån mig. Samtidigt som jag har en inneboende tro på att livet är större än bara detta liv, att vi eventuellt kommer någon annanstans eller att vi föds på nytt i en annan kropp. Detta kan inte vara “allt”? Jag vet inte… vad tror ni?
Jag vet att morgondagen verkligen kan förändra tillvaron. Nästa sekund kan förändra livet radikalt. Allt vi har är här och nu… Och här är här där jag är… Men där är där jag vill vara… och ta vara på livet…
Idag när vi var och hälsade på Britta så var det en kvinna där som har hennes man boende på hemmet. Han kan knappt prata längre och har väldiga problem med sitt svalg. Jag har fått känslan av att det bara “går åt ett håll”, vilket är fruktansvärt jobbigt att se utifrån. Jag kan inte ens tänka mig den enorma ångest som måste bo i den andra partnern, att se sin livskamrat bara sakta sakta försvinna. USCH!!!! Alla vackra år, alla motgångar, alla medgångar, eventuellt barn och barnbarn… alla stunder som de har delat… och sen ska han/hon bara tyna bort…
Livet är så värdefullt… så vackert… och samtidigt så skört… Allt vi har är här och nu…
I thought I was doing all right being alone
I swore I’d never let somebody get close again
I was never gonna let my guard down
Not for anyone
But there’s a light in your eyes and it’s got me moving’ in
And tonight these walls are all coming down
And my heart is open
I’m letting you in
Cause you give me a reason and the faith I’ve been needing to start again
And your love is healing
I’m finally breathing
I’ve been waiting so long hoping for this moment
My heart is open
These days it seems like everybody’s just walking away
Like there’s no forever and love is just a game
But don’t you know you can believe me when I say that I’m your man
My heart is open
I’m letting you in baby
Cause you give me a reason and the faith I’ve been needing to start again
And your love is healing
I’m finally breathing
I’ve been waiting so long hoping for this moment
My heart is open
I can’t wait anymore, no no
Because I’ve got nothing left to prove
And I’ve got so much left to use
That’s why I’m tearing out the walls and baby I’m kicking down the doors
And your love is healing
Baby, I’m finally breathing
I can hear you calling, I’m ready to fall in love again
My heart is open
My heart is open
My heart is open
Hej på er!
Jag har haft en fullspäckad dag tillsammans med min älskade farmor Hjördis. Jag har haft dåligt med batteri i mobilen så jag har inte kunnat mobilblogga. Batteriet i telefonen prioriteras till att göra annat 
Jag, farmor och Irene åkte till Britta och tog en kopp kaffe med henne och de andra. Vi satt ute på balkongen i solgasset hela eftermiddagen och det var så himla skönt. Nu gäller det att jobba upp en bränna igen! Benet har tack och lov hållit sig ganska brunt, men jag tycker färgen i ansiktet försvinner så fort. Tråkigt det där! Det är ju sååå grymt fint med en härlig solbränna i ansiktet och sen lite makeup på det. Lovely!
Efteråt så skjutsade jag hem brudarna till farmor och jag och Irene stannade på middag hos farmor. Vi har det såå himla mysigt tillsammans! Jag älskar verkligen att vara med min farmor, hon betyder allt för mig, min älskade lilla Hjördis. Men oj oj oj vilket ruter det är i den damen, henne ska man inte hamna i onåd med – majorskan min! 
Jag sitter uppe miss i nassen. Klockan har visserligen bara passerat strax efter 01.00, så det är inte så sent ännu. Men det är så stilla, så lugnt, så harmoniskt. Härligt. Jag älskar verkligen att sitta uppe på nätterna!
Jag har haft en underbar dag med min fina familj. Jag har dock besvärats av huvudvärk och superont i magen. Jag tror att det är en biverkning sedan mitt sjukhusbesök i torsdags. Nya hormoner kan alltid spöka såhär i början, tror jag iallafall. Jag får se hur det känns imorgon
Jag är så tacksam för det som livet ger mig just nu. Jag vet att det säkerligen (snarare utan tvekan) kommer att komma dagar där min styrka återigen kommer att sättas på prov. Men just nu är allt fantastiskt och det gäller att samla på den här energin, så jag står pall för det som kan komma i mitt liv. Som finaste Mibben sa: “såna här känslor skulle gå att ha som i en liten parfymflaska. Dagarna när livet känns jobbigt och tungt, är det bara att spruta två stänk av denna underbara känsla”.