Ja men tänk… då ska jag träffa en ny bekantskap imorgon! Jag kör ju hem till underbara Knivsta imorgon igen med Mr Freedom. Men innan det ska jag träffa en jättego tjej som heter Hanna. Hanna jobbar på Texas baren i Hudiksvall och jag träffade henne för första gången för sex veckor sedan. Och ikväll så serverade hon oss igen och vi bestämde oss för att träffas imorgon!
Hur kul är det inte att vara öppen för livet, öppen för nya situationer, öppen för nya människor? Det har kommit så mycket positiva människor till mig det här året, jag vill verkligen göra min årssummering, iallafall börja på den 
Det har ju dock varit ett av mina “mål” med detta året, att få in nya och positiva människor till mitt liv.
Och allt mina vänner blir ju vad vi gör det till
Godnatt!
Jag och Rolfen tog en långprommis in till Hudiksvall längs med havet idag. Brudarna våra tog bilen in. Jag mötte en kille som också var amputerad längs vägen, hur ovanligt är inte det på en skala? Coolt! Jag sa: Tjena kompis! Då sa han: Tja! Ja snart ser jag också ut sådär… Vet inte riktigt vad han menade med det, men kul var det att möta en “likis” iallafall. Det blir liksom som ens egna “ras”… haha… Typ som när en rottis möter en rottis 
Men mina händer stod inte riktigt pall. Eller, rättelse, de stod inte pall. Dels blir de svettiga och halkar på kryckhandtagen vilket innebär friktion och jag får blåsor direkt. Ibland blir jag sååå less på att vad jag än gör så är rumpan bak. Går jag med protesen får jag ont och skavsår av den, går jag med kryckor får jag ont och skavsår av dem… Suck!!
Det är såna dagar som dessa som jag bara skulle vilja drömma om att få vara tvåbent en stund… Ge mig ut och springa… köra hinderbana… bara studsa runt (även om jag studsar rätt rejält till vardags) men att bara kunna använda kroppen utan att behöva tänka….. ack vilken känsla… Samtidigt som jag är tacksam för det jag har….
Nåväl… jag kan skriva ett inlägg om detta ämne en annan gång…
Hur som helst så kommer älskade Mibben och hämtar oss, utan att vi begärt hämtning. Det uppskattade verkligen mina händer! Dock känner jag ju mig själv väldigt bra… Jag hade aldrig bett om det, jag och min jäkla stolthet… men när hon kom kändes det sååå skönt!!!
Vi tog en familjefika på “Kaffebaren” inne i Hudik, himla trevligt ställe och riktigt god latte hade dem där. Faktiskt den godaste jag druckit på länge! Jag åt en kvarg och gojibär och en latte. Glassutbudet var inte lika stort som i SMELTZPUNKT i Heidelberg… så jag väntar forfarande på att ta en glasskula… eller tre… där Och tack och lov är det inte långt kvar!!
Ikväll ska vi äta på Texas Baren! Underbart ställe med fina minnen…
Vackra havet!
En fantastiskt vacker liten bäck som porlade ner. Synd att bilden inte gör det vackra rättvisa.
En underbar och mer personlig skylt!
Denna lades nog i Rolfens “önskelista” att kunna använda en dag
Godaste latten!!
Tre brudar