Sitter för närvarande på träningscykeln och blickar ut över mina träningskamrater. Det är fullt av folk här idag, cyklingsrummet är fullt och inne i stora salen är det intervallträning som pågår.
Tänk vad häftigt det är att vi alla kan träna utefter våra egna förutsättningar. Som jag har sagt förut, oavsett hur vi fysiskt ser ut eller mår själsligt – så kan vi träna för att må bättre. Det gäller bara att hitta det som funkar för en själv.
Inne i gymmet finns vi i Gott & Blandat form. Hon som vill tävla i fitness, han som vill bygga lite schyssta biceps, hon som vill gå ner i vikt efter att ha fött barn, han som vill träna för att stressa mindre.
Alla har vi en sak gemensam, vi vill träna för att må bättre och ta hand om vår kropp och själ.
Vilket fantastiskt rum, fullt av inspiration!
Har precis kommit hem. Trafiken var snäll idag och jag hade underbart sällskap i telefonen. Nu ska jag ge mig lite mellanmål i form av minikeso och gojjibär, sen blir det promenad ner till gymmet 
Härligt!
Är det inte härligt? Att vi för varje ny sekund har det fria valet att välja hur vi vill vara, tänka och agera. WOW säger jag!
Godmorgon förresten Är det fler än jag som börjar jobba idag? Faktiskt så skrev jag detta inlägg redan igår kväll, it’s time to be afficient you know. Jag älskar dessa tidsinställa inlägg
Veckan bjuder på:
Måndag:
- Jobba
- Träna efter jobbet (ska bli sååååå skönt!)
Tisdag:
- Jobba
- Träna efter jobbet
Onsdag:
- – Gå på Alan Jackson konsert med Tomas och Sonia. We like!
Torsdag:
- Köra hem från Nyköping
- Träning på kvällen
Fredag:
- PT- träning med Nikola!
- Vara helt utmattad
- Träffa Nadine
- Sova hos farmor!
Vad vore min blogg utan reflektion? Ingenting… jag tror inte att jag kan vara Supermadde om jag inte ger mig själv tid för reflektion, tid till att bara vara och tänka. Att landa. Att andas in det nya. Andas ut det gamla. Samla kraft. Välja nya vägar. Se saker på ett nytt sätt. Och framförallt, hitta kraft till att följa min dröm.
Jag har verkligen haft två fantastiska veckor hos C. En dag kanske jag berättar mer om detta. Men för närvarande är han min. Bara min. Alldeles fantastisk och underbar. Livet överraskar oss verkligen när vi som minst förväntar oss något, eller när vi som minst egentligen vill hitta något. Då. Då händer det. Precis som Mia Skäringer skrev i sin bok.
Nu tänker jag lägga mig… drömma… sakna… längta… se fram emot… tänka tillbaka på… och bara vara glad för att jag är jag och att någonting “där uppe” vill mig detta. Och det mina vänner, det är det vackraste av allt!
Jahapp… hur lång tid tog det då på sjukhuset idag? Inte så värst lång tid faktiskt, endast fyra timmar. Jag har troligen en allergisk reaktion som med stor sannolikhet beror på den nya P-staven jag har, Implanon tror jag den heter så fint. Om det är någon som läser detta som själv har upplevt att den påverkat negativt, skriv gärna och berätta!
Lite tavegyl (som man tydligen blir trött av och som jag inte visste innan jag tog dem, inte undra på att jag kände mig ofokuserad på hemfärden) och sen en annan allergimedicin rikare blev jag, så nu är det behandling i 5 dagar och sen får vi se. Det blidde även urplockning av P-stav. Och typiskt att de två sorter jag haft tidigare som har fungerat har slutat att tillverkas!
Efter sjukhuset åkte jag hem till min älskade farmor och myste. Som med de flesta tanter så fick jag höra “här, ta en till”, några gånger fler än en. Så med en full mage av smörgås och lax satte vi oss i vardagsrummet och myste. Det är livskvalitet det på hög nivå!
Jag ska troligen sova över hos farmor i helgen, så vi får rå om varandra riktigt mycket. Som vi gjorde när jag var liten. Farmor bäddade åt mig i sitt gästrum, i den lila soffan med den stora gråa sälen som höll mig sällskap under natten. Sen kramade hon mig godnatt. Kärlek när den är som vackrast.
Det vill jag uppleva med farmor igen.
Få vara liten, fast att jag är en stor flicka nu.
Mysa med henne, bara pussa på henne och äta frukost med henne. Det ska jag göra. Det ser jag fram emot.