Träffa Tomas imorgon!

On September 21, 2011, in Allmänt, Ampislivet, by Supermadde

Imorgon ska jag vara med i Uppsala då Tomas, min kära vän, ska agera “försöks-kanin” till en del ortopedtekniker som ska lära sig att gjuta hylsor. Det ska bli jättekul och lärorikt! Vi håller på hela dagen och Tomas och jag ska träffas innan imorgon på morgonen och få lite kvalitetstid tillsammans, länge sedan vi träffades.

Sen efter detta event blir det hem till min älskade farmor och äta middag, innan jag ska bege mig mot tyskalektionen på kvällen. Åhh vad jag längtar!!!

20110921-232342.jpg

 

Allergisk reaktion

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jahapp… efter ca 2 ½ timmar på ögonmottagningen så var det min “dom”. En allergisk reaktion som yttrar sig på ögonlocken mm och gör att det kliar inne i ögonen. Tack och lov var det inget fel på mina ögon, ingen allvarlig ögoninfektion eller någon sjukdom i ögonen – och det var det bästa av allt! Men däremot så känns det ju inte kul med denna “allergiska reaktion”. Vad tusan är jag allergisk mot?

Läkaren frågade om jag hade köpt något nytt smink eller så. Men jag har ju inte bytit ut någonting, har haft samma. Det enda jag ska göra är att byta mina borstar, för säkerhets skull. Men det känns långsökt. Allt började ju i samband med att jag satte in P-staven.

Remiss till hudkliniken… och sen får vi se… En dag i taget. Men frustrerande!

Bredvid mig så satt en äldre man som precis fått reda på att hans syn aldrig kommer att kunna förbättras. Och att han nästintill var blind. Det var oerhört gripande att sitta bredvid och höra detta. Usch… livet kan verkligen förändras fort.

 

 

Dagens bästa

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Linda: Madde har lämnat benet hemma
Madde: Ja, jag ställde det hemma i ett hörn. Bättre va?

Tuva 6 år: Jaaaa!

Jag har hamnat på pizzakväll hemma hos Linda och Håkan. Ögonstatus: allergisk reaktion.

Tuva och Crescendo för något år sedan :-)

 

Herrejösses Maddicken

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jag sitter och väntar på att få komma in till läkaren. Jag har fått göra en form av synskärpetest samt kolla mitt ögontryck som tack och lov var samma på båda.

Däremot sitter jag och irriterar mig på det orakade benet jag bär. Hur ska jag komma undan detta, då jag i syvende och sist bara har ett långt??

Skäms Maddicken, skäms!

 

Väntar.. väntar.. väntar

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jahapp, då är jag stationerad på ögonkliniken och väntar på min tur. Jobbigt det där med jourtider, det kan ju ta precis hur lång tid som helst…

Men men, jag är glad över att jag fick en tid idag iallafall :-)

 

Hiss eller diss?

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jag funderar på att med tiden köpa nya glasögon. När vi var i Tyskland och åt middag med Christophs underbara föräldrar så fick jag prova hans mammas glasögon. Först trodde jag inte alls att jag skulle passa i dem, men jag måste säga att jag gillar modellen skarpt. Idag har jag ju ett par silverbågar ifrån Efva Attling som jag älskar. Men det skulle vara kul med ett komplement :-)

Nå, vad tycker ni?

20110921-094959.jpg

 
 

Ögonkliniken

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Äntligen fick jag samtal från ögonkliniken. Jag får komma på en jourtid till dem i eftermiddag. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig. Det finns få saker som är så jobbiga som när kroppen är i obalans…

 

Försov mig!

On September 21, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Vad skulle denna morgon ha varit om inte Mor i busken fanns? Hon kom in i mitt rum 07.21 och väckte mig för att fråga vart min bilnyckel är. Jädrans! tänkte jag, jag har försovit mig! Åh vad jag inte gillar när det händer, men vem gör det? Den där Mr. Snooze slutade att ringa efter att jag tydligen slagit av honom tillräckligt många gånger.

Nu är jag på jobbet och väntar på att Ögonkliniken ska ringa. Jag har fortfarande hudbesvär sedan en allergisk reaktion. Troligen tålde jag inte den nya P-staven. Min husläkare sa att ämnen vi inte tål tydligen kan “rulla runt” i blodbanan under en längre tid och att besvären kan komma och gå. Det tär mycket på min energi. Jag är otroligt om mig och kring mig när det kommer till mitt ansikte. Så nu när något är i obalans mår jag inte sådär jättebra.

Men det är skönt att känna mig mänsklig. Att dessa relativt “små” problem (i förhållande till min historia) faktiskt får kännas stora ibland. Det skulle inte vara jag om jag sa att jag inte brydde mig, bara för att jag har ett ben kortare på ena sidan eller för att jag har haft cancer. Om något skulle hända med mitt ansikte skulle det någonstans kännas värre än att jag har ett kortare ben på den ena sidan… även om jag skulle överleva det med. Men ansiktet är ju det första vi ser!

Nåväl… snart ringer dem, hoppas jag :-)

Trevlig onsdag så länge!