Vi ska åka och äta våfflor hemma hos Isabel och Alexander (Christophs syster och pojkvän) Det känns som år och dagar sedan jag åt det

Jag hörde nyss den tyska versionen av Pippi Långstrump, det kändes lite oväntat

Jag måste passa på att blogga lite nu när det blev lite sämre med den varan igår. Det roliga med bloggandet är att det faktiskt kliar i fingrarna när jag inte skriver – som det ska vara med andra ord.

Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans igår. Jag och Christophs, Christophs föräldrar och syster med pojkvän. Vi åt på en jättemysig restaurang som ligger alldeles intill Porta Negra.
Vid bardisken stod för övrigt den största Absolut Vodka flaskan jag någonsin sett, den var säkerligen 5 L som minst.

Trier är verkligen en fantastiskt fin stad. Jag gillar verkligen alla dessa gamla byggnader med alla dessa historiska minnen. Det gäller verkligen att titta uppåt för att inte missa detaljerna på husen. (jag ska bjuda på lite bilder men de är i Christophs telefon just nu)

Jag ligger för närvarande i Christophs säng med en ansiktsmask för ansiktet. Christa, Christophs fina mamma, har härmed utnämnts till min privata hudläkare.

Igår efter att vi kommit hem efter restaurangen så pratade vi en del om min hy och att vi alla tycker att detta är jättekonstigt. Jag har ju haft denna hudreaktion i nästan två månader nu och det har gått upp och ner hela tiden.

Fina Christa hade köpt en speciell ögonkräm på apoteket till mig som ska kyla ner för att dämpa svullnaden. Och innan kvällen var över hade jag fått i mig kalciumshots, ordinerad ansiktsbehandling under ledorden: kein stress!

Sååå, nu ligger jag alltså här under behandling. Idag är ögonen på bättringsvägen igen, jättekonstigt.

Ett mysterium detta… Men själen mår fantastiskt!!!