Oeftertänksamhet

On September 17, 2010, in Mina tankar, by Supermadde

Ok, nu måste jag få skriva av mig lite av tankar som har snurrat i mitt huvud idag. Det är med största ödmjukhet som jag förstår att medmänniskor är nyfikna så fort någon ser annorlunda ut/gör någonting annorlunda etc. Jag själv är nyfiken och frågvis, och det är väl en helt naturlig grej egentligen. Men det som jag tycker är dumdristigt, det är när nyfikenheten går över i plumpighet och att människor inte tänker sig för.

Idag skulle jag åka och handla lite kattsand till tjejerna på Ö&B efter gymmet. Jag hade min T-shirt på mig “Det är bättre att ha ett snyggt ben än två fula! :-) ”.

När jag kom till kassan så frågade kassören lite klämkäckt om jag hade designat min T-shirt själv, varvid jag svarade ja. “Det är lite roligare när man får bestämma helt själv hur det ska stå, blir lite coolare då” säger jag för att lägga till en kommentar.
Då frågade han: Ah, olycka eller?
Jag: Nej.
Han: Ok, ännu värre alltså?
Jag: Nej, allt är väl lika jävligt oavsett?
Han: Tyst….

Jag hoppas att ni som är trogna läsare förstår att jag inte menar att vara otacksam för att folk visar “medkänsla” för min situation eller att jag blir förbannad så fort någon frågar mig om varför jag bara har ett ben. MEN, det jag däremot blir irriterad över att människor inte ställer frågor där de ger mig känslan av att de faktiskt bryr sig.

Kolla in de här två exemplen och se om ni känner som jag:
1. Olycka eller???
2. Får jag fråga vad som har hänt dig?

Jag hoppas att jag inte behöver förklara alltför ingående den stora skillnaden för mig, som de två frågeexemplena visar. Ibland slår det mig, som ändå är stolt över min amputation och trygg i mig själv, tänk om jag var en av dem som har drabbats av en hemsk olycka, går till psykolog flera gånger i månaden för att orka leva vidare. TÄNK om en person som befinner sig där, och en främmande person frågar på det sättet?

Jag tycker det är så grymt respektlöst att inte ens fråga: Ursäkta, men är det ok att jag frågar vad som har hänt dig? Utan bara: “Varför har du bara ett ben, olycka eller? Eller som jag oftast får som fråga: ridolycka??”

Jag har absolut ingenting emot att berätta för människor om min situation och min livsresa. Men människor som nästintill gör det kränkande och mer av nyfikenhet, än att de genuint bryr sig – det är inte ok. Jag har tänkt på andra situationer när det inte är OK att fråga på ett plumpt sätt:

1. För mycket chips och läsk eller? (Till en person som är väldigt överviktig)
2. Gick det vilt till i helgen? (Till en kvinna med blåklocka runt ögat, misshandlad av sin man)

Nu tänker jag satsa på fredagsmys med lite naturgodis. But until then, vad tycker NI om detta???

 

One Response to Oeftertänksamhet

  1. Petter says:

    Inte helt lätt att svara på men som du skriver är ju folk av naturen nyfikna. Nyfikenhet kan dock delas in i fler kategorier.
    1. De som är nyfikna för att kunna lära sig mer av andras erfarenheter och därmed själva utvecklas. – (

    2. De som är nyfikna endast för att kunna uppnå maktpositioner. Dvs. genom att veta känner de att de står över andra och i vissa lägen även utnyttjar den fakta som nyfikenheten bidragit med. – (ex. Skvaller mm)

    3. De som endast vill veta vad som hänt eller liknande. För dessa människor är nyfikenheten en spontan fråga för att de vill veta men kanske informationen aldrig sparas. De vill ha fakta men sparar sällan svaret. – (ex. Barn)

    Personligen tillhör jag kategori 1 och är genuint nyfiken på allt i livet som tillhör min intressesfär. Jag är dock inte speciellt plump även om jag ibland som alla andra gör bort mig. :-)
    Hade jag träffat dig på stan utan att känna dig hade jag nog aldrig frågat vad du “råkat ut för”. (Jag kan ju föreställa sig mig olika scenarion och det räcker.)

    Hade ett samtal uppstått och jag fått ett tillfälle att fråga, för självklart hade jag varit nyfiken, hade jag ställt en rak fråga efter i stil med:

    - Om du in har något emot det men får jag fråga varför du endast har ett ben?

    Så rak och ärlig är jag. Självklart har jag stött på folk som tycker det är rakt på sak men jag har i alla fall inlett med en liten snäll förfrågan.
    Vill du inte svara nöjer jag mig med svaret. Jag kommer fortfarande att vara nyfiken men respekterar din önskan.

    Om jag träffat dig i affären jade jag kanske gett dig en komplimang istället:

    - Vad grym du är med kryckorna. Det där har du övat på. :-)

    Om du inte tag illa upp och ett samtal uppstått kanske jag hade frågat om ditt ben men det får situationen avgöra.
    Som okänd person kan ju en direkt fråga även uppfattas som ett intrång i privatlivet då vi inte står varandra närma.
    Även en komplimang kan bli fel med det är ju inte syftet så där får du ju vara lite förlåtande.

    Livet är inte helt enkelt. Ha en trevlig kväll och bry dig inte om dagens händelser även om du kanske blir lite trött på klantiga människor.

Leave a Reply to Petter Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>