Imorgon ska jag åka till Capio Artro Clinic som ligger vid Sophia Hemmet. Äntligen görs det något åt min axel som jag skadade när jag ramlade av Macho för snart tre år sedan. Jag har inte fått en kallelse till Akademiska på över ett år, så äntligen gick vårdgarantin igenom och jag får åka dit istället. Läkaren som jag ska träffa är expert inom just detta område, vilket behövs då min problematik med axeln blir dubbelt så svår.

Det är ju naturligtvis både lite läskigt men samtidigt skönt att se vad han säger. Blir det operation eller inte. De jag har hört som har genomgått liknande operationer säger att de har blivit väldigt hjälpta av det. Så jag håller tummarna i så fall att det kan hjälpa mig vid min eventuella operation.

Jag åker sjuksresa dit vilket känns kanon, då vår bil strejkar fortfarande. Förhoppningsvis inom 2 veckor är han klar för start igen. (hoppas hoppas hoppas)

Den mörka tunnel jag befunnit mig i börjar sakta men säkert visa lite solstrålar. Och jag är väldigt tacksam över de strålar som skiner mot mig. Det kanske börjar vända nu? If everything that happens, happens for a reason… Please let it be me this time…

På återseende gott folk!