Jag kom hem ungefär 00.30 inatt. Sista milen kändes mest som att de gick på autopilot. Febern i kroppen värmde min tillvaro i bilen och jag var helt slut som artist. När jag kom hem var Rolfen vaken och gav mig världens varmaste kram. Den var till och med varmare än min feber och betydde mer än allt just då. Att komma hem till min familj och få en varm kram av pappsen.

Rolfen, du är bara bäst!