Denna dag började med tarar… och lär sluta med ännu fler… Samtidigt sa känns det helt fantastiskt att sakna C innan vi ens har skilts at. Jag tror ibland som en gammal vän till mig sa: Absence makes the heart grow fonder… Och ja, det är nog sa… det känns otroligt värdefullt att ha dessa steg i början, att inte missa nagot pa grund av kärlekens berusning. Jag är med i varje steg… och jag älskar varje ett av dem.

Ikväll kommer världens bästa Lena och hämtar mig pa Arlanda. Det ska bli underbart att fa ge henne en kram igen   Det blir till att ringa till sjukhuset pa en gang och boka in en tid imorgon för att lata en läkare undersöka mina ögon. De kliar fortfarande, är röda och svullna och min hud känns allmänt inte bra. Det gillas inte!

Annars hoppas jag att dagen imorgon bjuder pa ett besök hos min älskade farmor och beroende pa hur tiden räcker till, kanske även ett besök pa gymmet. Det ska bli underbart att fortsätta träningen igen. Som Mor i busken brukar säga: Du ska alltid ha nagot nytt att längta till och jobba efter.

Nu ska jag bara njuta de sista timmarna här med världens bästa C… vi hörs i Sverige!