Vad vore min blogg utan reflektion? Ingenting… jag tror inte att jag kan vara Supermadde om jag inte ger mig själv tid för reflektion, tid till att bara vara och tänka. Att landa. Att andas in det nya. Andas ut det gamla. Samla kraft. Välja nya vägar. Se saker på ett nytt sätt. Och framförallt, hitta kraft till att följa min dröm.

Jag har verkligen haft två fantastiska veckor hos C. En dag kanske jag berättar mer om detta. Men för närvarande är han min. Bara min. Alldeles fantastisk och underbar. Livet överraskar oss verkligen när vi som minst förväntar oss något, eller när vi som minst egentligen vill hitta något. Då. Då händer det. Precis som Mia Skäringer skrev i sin bok.

Nu tänker jag lägga mig… drömma… sakna… längta… se fram emot… tänka tillbaka på… och bara vara glad för att jag är jag och att någonting “där uppe” vill mig detta. Och det mina vänner, det är det vackraste av allt!