Jag glömde berätta om träningspasset tillsammans med Niki igår. Som vanligt så är det träningspass fyllda av överraskningar och jag vet aldrig riktigt vad vi ska hitta på. Härligt!

Idag körde vi först något som kallas för NÖHR-metoden. N står för Nuläge, Ö för Önskvärt resultat, H för Hinder och R för Resurser.

Detta skulle jag själv benämna som en psykologisk metaforisk övningsmetod, men det kanske finns en korrekt benämning av den. Men denna får duga för nu :-)

Vi var inne i stora träningssalen och jag fick välja vart i salen mitt Nuläge, mitt Önskvärda resultat, mitt Hinder och mina Resurser befann sig i förhållande till varandra.

Jag tror på att jag har lätt för att ta till mig denna typ av övningar och allt som har med beteenden att göra älskar jag. Sen är det självklart en del jobbiga processer förankrat i detta, Hinder var den tyngsta för mig.

Jag ler. Jag är alltid glad. När jag är ledsen är jag LEDSEN. Så har jag alltid varit. Jag kommer nog alltid vara så. En stor skillnad med mig själv, bara på det sista året är att jag har hittat min känslobank, förut förträngde jag den mer. Idag gråter jag när jag vill/behöver gråta. Förut så tvingade jag bort dem.

Det är vackert med sanna tårar!

Jag bär på en sorg. Jag bär på en saknad. Jag saknar mitt ben enormt mycket. Sorgen är ingen negativ sorg, utan som sagt en stor saknad.

Jag sa till Niki när han sa att jag skulle gå till min “hinder-placering”, att det bubblade i mig redan då. Jag kände att jag blev berörd, att olika känslor kom till mig och jag började nästan gråta innan jag ställt mig inne i rutan.

Jag ser flickan. Flickan som är jag. Jag ser gräsmattan med massor av gröna äppelträd. Det är en lätt nedförsbacke. Jag är 8-9 år gammal. Jag har långt blont hår. Jag springer nedför slottsbacken i Rosersberg. Det luktar vatten. Segelbåten ligger vid bryggan. Jag springer så fort benen bär mig. Fötterna är lätta. Smidiga. Vinden i ansiktet. Jag svävar fram.

Allt det togs ifrån henne. Samtidigt som hon blev given något av livet som många går miste om. Hon fick en erfarenhet. En erfarenhet som ingen kan läsa sig till. Livet ville något annat med henne…

Hon finns fortfarande inom mig. För hon är jag. Jag är hon. Och jag vill tillåta mig att ta emot denna känsla av sorg och saknad. Den lever med mig jämt. Även om jag väljer att se till mina nya förutsättningar och göra det bästa av livet, som jag alltid har gjort, med samma envishet och viljestyrka som jag hade när jag var 8-9 år. Dock med hejdlöst mer erfarenheter idag än då, som sig bör :-)

Och jag är ändå väldigt tacksam för att jag har min själ och hjärta kvar. Vad är ett ben i jämförelse med det?

Ja…. Resten av passet bestod av underbar boxning och som avslutades med en liten ryggknäckare :-)

Men NÖHR-metoden var den som skapade störst utrymme i mig och jag är så himla glad att jag har en PT som vill lägga fokus på dessa viktiga bitar. Tack Niki!!!

Ska jag nå mitt Önskvärda resultat så är det viktigt att använda mina inre Resurser för att kunna leva med mina Hinder och hoppa över dem och veta att allt kommer att bli bra…

Och… jag är på gång!

20110813-015243.jpg

20110813-015454.jpg

 

6 Responses to NÖHR. Jabb, jabb, armbåge, uppercut, knäspark

  1. Lena Sundström says:

    All KÄRLEK som kan uppnås vill jag ge dig.
    Du vackra, underbara människa.
    Jag ryser och blir alldeles rörd av dina inlägg om träning,farmor,känslor, Ja allt.

    Var rädd om dig. Du är värdefull.
    Saknar dig, hoppas vi snart ska höras av.

    Styrke och stora Kramar från mig!

    • Supermadde says:

      Finaste finaste Lena, vad vore tillvaron utan dig? Du är så fin och jag uppskattar dina ord så himla mycket! TACK!!!

      När börjar du jobba? Vi kanske kan hinna ta en kaffe innan veckan börjar?

      Stor kram!!!

  2. Anna-Lena Eriksson says:

    Va´fint Du delar med Dig Madde! Tack! Det är så viktigt att ha tillgång till hela sin känslobank, det är så man är/blir en hel människa, tror jag. Visst är det spännande vart olika processer kan föra en… även om det också kan vara förenat med både smärta och sorg, men framförallt med läkande och fortsatt utveckling. Det är ju inte alltid helt lätt att möta sig själv. Det krävs både styrka och mod för att möta hela sig själv, att våga och kunna sätta ord på saker/tankar, att reagera och agera, precis som Du gör :-) Jag förstår att Du hade ett toppenpass för HELA Dig igår!

    Önskar Dig en fin Dag! Hälsningar från Anna-Lena

    Ps. Det är jag som var den “anonyme” nere på Form häromdagen ;-)

    • Supermadde says:

      Hej Anna-Lena :-)

      Tack för din fina kommentar!

      Ja, jag håller helt och hållet med dig i det du säger. Det är så fantastiskt ändå hur kroppen bevarar alla minnen och processer, även om en del kan vara mer smärtsamma att ta tag i.

      Ja, vi hade verkligen ett toppenpass, på alla sätt!

      Jag hoppas att du har en trevlig helg så ses vi säkert nere på gymmet :-)

  3. Lena Sundström says:

    Madde!
    Börjar jobba på Måndag kl 6.
    Men vi kan väl höras av (om din telefon funkar nu),i morgon Söndag och se hur dagen ser ut.
    Det vore trevligt o träffas över en fika.

    Kram o ha en fin dag!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>