Anders och jag hade en underbar eftermiddag/kväll igår. Vi åt på Tzatziki inne i Uppsala och sen blev det Sex and the city 2 på bion. Anders konstaterade att det var han och tre killar till inne på den filmen, haha! Tack för en mysig kväll hjärtat

Idag däremot stod både besök av härliga Stina och Casko och sen en körtur med Pocahontas på schemat. Stina och jag konstaterade ännu en gång, att tiden bara rusar iväg när vi är tillsammans. Hon kom lite efter två och helt plötsligt var klockan över sju Vi gick en runda med våra älskade hundar upp till Casino och hingsten i deras sommarhage. Vi vet inte hingstens namn ännu så vi kallade honom för “brun” Det var inte alltför mycket flugor så det var väldigt skönt. Annars såg de ut att ha det väldigt bra

Pocahontas och jag satsar på att bli ett fulländat körekipage och som alla kuskar gör, gjorde även vi ikväll. Vi gjorde helt enkelt iordning henne inne i stallet, med både vagn och sele. Det var betydligt lättare, för då kunde vi göra iordning henne i lugn och ro med vagnen, än att hon blir i gasen utomhus. Lilldonnan har spring i benen, om vi säger så och ibland är det riktigt joooooobbigt att stå stilla

På vägen innan nästa hästgård blev Poccas jätterädd. Jag misstänker att det berodde på en del barn som skrek och väsnades i en sån hopptrampolin med nät runt. Hon har inte sett den förut och det lät väl tydligen läskigt. Men då kom T:s dotter D precis med Konjak, så hon kunde hjälpa till att leda fram Poccas. Tack för hjälpen D! Sen blev det en härlig travsträcka bort där jag vänder och lilldonnan kändes väldigt pigg så vi travade tillbaka till D och Konjak som mötte upp oss på vägen.

Anders kom och cyklade ikapp oss också så vi var nästan fler folk än i kyrkan där på vägen Efter den lilla incidenten med killen som cyklade på ett hjul och skrämde Poccas, så spände hon upp sig lite när Anders kom och skyggade litegrann. Men kan man träna att gå förbi cyklar mm så ska nog det också ge sig. Lilltjejen är trots allt bara fem år Dock väldigt pigg, så hon travade på igen och jag lät henne göra det. Vi travade in på stallplanen och hon kändes väldigt pigg och framåt, jättekul!

Den stora träningen för dagen bestod i att vänta på varsågod innan hon fick gå in i sin box. Jag vill ändå tro någonstans att hästar är lika lättlärda som en hund. Men att vi människor (iallafall jag) är dåliga att träna med dem på det sättet. Cira får ju aldrig börja äta sin mat, innan varsågod. Så då kan jag väl träna att Poccas inte ska få gå in i boxen innan varsågod?
Hur som helst så tyckte donnan att denna övning inte var lika rolig som jag. Så hon började testa lite och tyckte att hon kunde börja gå in i boxen istället för att stå till, vilket ledde till en volt tillbaka till stallgången. Och så höll det på två-tre gånger. När jag sa till henne på skarpen, att det fick vara nog, då tyckte hon att hon kunde ställa sig på bakbenen och vara lite tuff, vilket hjälpte föga. När jag fick henne att stå still berömde jag henne direkt (funderar på att börja clicker-träna henne) och tog av grimman i lugn och ro och sen fick hon varsågod och gick in i lugn och ro. Duktig totto!

Det är tur att inte Pontas kan läsa detta, för det blir samma träning imorgon också. Mohahahahaha…

Jag passade på att avsluta kvällen med en härlig promenad så jag också får röra på mig. Jag tog med min underbara hund och idag gick vi ända bort till grannens ridbana. Sen vi flyttade hit har jag längt min gångsträcka med minst det dubbla och det är verkligen en underbar känsla. DET GÅR! Det bästa är att jag inte stupar när jag kommer hem. Jag går inte i riktigt snabbt tempo, för då kommer skavsåren lättare. Utan jag går exempelvis på treans växel, för att kunna gå längre. För mig är det viktigare att kunna gå längre och längre och efter det kan jag öka på takten och köra intervallträning. Men det känns fantastiskt

Trevlig lördagskväll mina läsare!