Vad skulle denna morgon ha varit om inte Mor i busken fanns? Hon kom in i mitt rum 07.21 och väckte mig för att fråga vart min bilnyckel är. Jädrans! tänkte jag, jag har försovit mig! Åh vad jag inte gillar när det händer, men vem gör det? Den där Mr. Snooze slutade att ringa efter att jag tydligen slagit av honom tillräckligt många gånger.

Nu är jag på jobbet och väntar på att Ögonkliniken ska ringa. Jag har fortfarande hudbesvär sedan en allergisk reaktion. Troligen tålde jag inte den nya P-staven. Min husläkare sa att ämnen vi inte tål tydligen kan “rulla runt” i blodbanan under en längre tid och att besvären kan komma och gå. Det tär mycket på min energi. Jag är otroligt om mig och kring mig när det kommer till mitt ansikte. Så nu när något är i obalans mår jag inte sådär jättebra.

Men det är skönt att känna mig mänsklig. Att dessa relativt “små” problem (i förhållande till min historia) faktiskt får kännas stora ibland. Det skulle inte vara jag om jag sa att jag inte brydde mig, bara för att jag har ett ben kortare på ena sidan eller för att jag har haft cancer. Om något skulle hända med mitt ansikte skulle det någonstans kännas värre än att jag har ett kortare ben på den ena sidan… även om jag skulle överleva det med. Men ansiktet är ju det första vi ser!

Nåväl… snart ringer dem, hoppas jag

Trevlig onsdag så länge!