Det har varit en lång dag idag. En riktig bergochdalbana. Ett samtal imorse ändrade de planer om att gå till gymmet och att plugga tyska. Ett samtal som verkligen skakade om tillvaron. Luften som går ur en när “stormen är över” går inte att beskriva. Men alla ni som känner igen er i detta vet precis vilken känsla jag pratar om. När allt bara känns tomt igen. Men samtidigt en enorm tacksamhet för att det gick så bra som det gick.

Jag sitter med en kopp te och lyssnar på musik. Känner tacksamhet men även en enorm trötthet. Och huvudvärk. Just nu känner jag mig stressad, vilket inte är bra. Jag har en läxa i tyska tills imorgon kväll och jag ska jobba imorgon. Efter jobbet blir det direkt till tyskan och sen ska jag sova över hos farmorhjärtat. På fredag ska jag skjutsa farmors kompis Irene till en begravning och sen ska jag träffa Stina på kvällen i stallet. Detta innebär att jag “måste” packa ner hästkläder mm i bilen redan imorgon bitti. Och just nu känns det helt otänkbart. Helst av allt vill jag bara lägga mig under täcket och sova…