Nu sitter vi i bilen på väg till Trier för att spendera ett dygn där hemma hos Christophs föräldrar. Det ska bli så himla kul att träffa dem igen

Jag mår jättebra över att vara här igen, hos min fina man. Men mina ögon gör tillvaron orolig för mig. Jag kände redan innan jag åkte till Tyskland att ögonen var på väg åt fel håll och sen har det bara blivit värre. Jag är väldigt tacksam över att jag har en läkartid bokad nästa torsdag, annars hade jag fått panik just nu.

Och tur att jag har den finaste mannen som är så otroligt stöttande, det betyder väldigt mycket för mig.

Trevlig fredag!