Med tanke på skavsåret jag tydligen samlat på mig igår kväll så beslöt jag mig för att ha lite “fysträning” här hemma istället. Efter tre minuter fick jag påbackning av min “coach” från soffan som sa att studsa på ett ben INTE är bra för min hälsena. Nej, jag vet att det inte är bra. Men ibland vill man bara få hoppa lite och känna pulsen slå. Jag försökte cykla lite på motionscykeln jag fått lånat av T, med protesen på. Men den j*keln vill ju bara lossna och klämma åt på ställen som inte är så skönt. Jag körde lite med vikterna och känner hur mycket min kropp saknar gymet. Det är nackdelen att bo såhär långt ut, det kostar att ta sig iväg hela tiden. Och att köpa ett hemmagym har jag varken pengar eller framförallt plats till.
Gaaaahhh.. ibland så känns allt så jävla hopplöst och jag känner att den jobbiga Madde som alltid ska se positivt med allting, faktiskt får hålla käften just nu. För just nu är jag ledsen inombords, eller kanske mest besviken. Jag är besviken på min kropp som inte vill göra som jag vill. Jag vill springa fort fort fort nedför en gräsmatta, studsa som Tiger själv och boxas som en känguru. Men nej…..
Det här är så j*kla jobbigt, att på ett sätt vara en fånge i min egen kropp.
Jag vill också kunna springa som alla andra gör, eller framförallt som jag gjorde förut! Jag vill slippa få skavsår pga protesen så fort jag ska ta en promenad, jag vill slippa höra pruttljud av den j*kla hylsan som är för stor….
Jag tänker skita i att försöka se något positivt med allt detta för tillfället, för det är faktiskt skit just nu. Det är skit att ha förlorat min kropp vid femton års ålder och inte kunnat göra som jag velat (fysiskt sett) sen dess.
Jag vill köra boxersize på gymet och känna adrenalinet pumpa ut i alla muskler och alla aggressioner som kommer ut genom boxningshandsken. Jag vill också kunna ta en morgonpromenad och sedan ta en j0gginrunda på kvällen…
Fan… ibland är det skit att vara enbent!
Känner igen det där så väl.. Ibland är livet en rutten purjo, och inte är det mycket man kan göra åt det heller.
Just att vilja ändra men inte kunna, det är hårt :/
*skickar en stooor kram*
Tack fina tjejen! Skickar en stor kram tillbaka!
Skit, skit och skit kan man säga när livet känns begränsat. Jag förstår att din kropp tar lite mer stryk än en “hel kropp” då den belastas annorlunda.
Hoppa är nog bra för att få ut lite oro men måste ju i längden slita på både knä, höft och hälsena.
Ska det vara normalt med skavsår från hylsan? Går det inte att justera bättre? kanske kan du polstra bättre?
Om det är hylsan som glider mot huden som ger skavet kan du kanske, (om det går) använda cykelbyxor som går ner i hylsan. Eller?
Kan du cykla på motionscyklen utan protes? Knyt fast den andra foten vid pedalen så kan du kanske trampa på bättre. Så gör ju 1-benta tävlingscyklister.
Kämpa på och fortsätt träna så mycket som du kan. Jag ger mig fasen på att du hittar metoder som passar dig och hoppas mina försök till råd inte irriterar dig.
Ha en bra dag.
Tyvärr är det normalt att få skavsår från hylsan. En del får mer, andra mindre. Det beror på att huden där hylsan trycker inte är gjord för att ta upp den belastningen, som normalt våra fossingar gör. Och därför blir det skavsår. Det blir dock bättre och bättre med tiden, ju mer huden härdas och blir till sk “elefanthud” eller mycket hårdare hud.
Jag har provat ridtrosor med längre ben just i förebyggande syfte. Men naturligtvis så blir det ju inget undertryck i hylsan då, så den fäster inte. Annars hade det varit toppen! =)
Jag kan cykla på motionscykeln utan benet, men tyvärr är växlarna ganska tröga och har man bara ett ben vill jag hellre cykla på lättare växel under en längre tid. Alltid är det något! Suck… Men men…
Dina råd irriterar inte, bara kul att få input från andra!
Ha en fin dag du med