Lokal TV

On October 18, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Jag pratade precis med Uppsalas lokaltv. Lena (som också var med i Afrika) och jag ska göra en gemensam TV-intervju med dem imorgon förmiddag, som ska rulla på lokaltv:n berättar mer om vart mi hittar det sen :-)

Hur kul är inte det på en skala? :-)

 

Fikapaus

On October 18, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Precis haft en välbehövlig fikapaus och nu sätter vi igång igen :-)

20111018-143540.jpg

 

Mot Norrtälje

On October 18, 2011, in Allmänt, by Supermadde

En dag i regnets tecken, wiiiiieee.

Jag är i bilen på väg till smärtkonferensen i Norrtälje. Ser fram emot en givande eftermiddag!

20111018-115848.jpg

 

Inlove.com

On October 17, 2011, in Allmänt, Mina tankar, by Supermadde

I just have to share this wonderful feeling about being in love.

I never thought I would be “one of those lucky ones” who really find their one in life.
But here I am, with the worlds most beautiful man in my heart.
Wise man. Happy man. Wonderful man. Caring man. A man who listens. A man who laughs.
A man who can see me more clear than I do myself sometimes.
A man who is everything I ever dreamed of… and so much more!
A man I want to live my life with.
Every single day.

You are best Christoph!

I love you!

Me & Christoph in Frankfurt

 

Sam Cooke – Wonderful world

On October 17, 2011, in Musik, by Supermadde

 

Knack knack, sa livet

On October 17, 2011, in Allmänt, Mina tankar, by Supermadde

Jag sitter på stolen uppe i mitt rum. Det har varit en lång och intensiv dag på jobbet men som avslutades med en underbar kväll på Gåskolan. Stumpen gör ont, det har blivit ett ganska stort skavsår efter hylsan – trots att jag inte gjort något extravagant idag. Värk i benet som inte finns. Kroppen känns trött.

Trots det är livet så levande. Jag är här. Jag är frisk (även om hyn knasar) Jag har kommit en lång bit på väg. För tretton år sedan var jag någon helt annanstans – och trodde aldrig att jag skulle komma dit där jag är idag. För mig är det viktigt att komma ihåg detta, det är på något sätt min värdegrund. Att inte tappa fotfästet till det som verkligen betyder något.

Att faktiskt få leva.

Få kunna äta mat, utan att halsen hugger dig som tusen nålar när du ska svälja. Att kunna titta på youghurtburkarna i kyldisken utan att bli tvungen att spy. Undra om alla tror att du är kille bara för att du inte har något hår, inte har några ögonfransar. “Hallå – ser ni inte att jag har långa målade naglar??!!!”
Slippa ligga på sjukhuset, känna lukten av sjukhus. Doften av handsprit. Åh vad jag än idag inte klarar av den.

Ett knack för ja i telefonen
Två knack för nej i telefonen
(Kommer du ihåg detta Sara?)

Smaklösheten av mat. Maten luktade konstigt. Inte som förr. Inte som då. När jag var frisk. Jag undrar ibland hur länge jag var sjuk utan att jag ens visste om vad min kropp där inne kämpade emot. En månad, ett halvår, ett år? Är det förutbestämt från början, från när jag var född? Eller skapade jag min cancer längs vägen för att på ett sätt rädda mig själv? Skapa den underbara väg som jag idag faktiskt vandrar? Hmm… jag tror på det senare alternativet…

Det finns något vackert i det mesta. Bara om du vågar stanna upp. Eller om du vågar öppna dina ögon. Just nu har jag svårt att se just det vackra då jag var sjuk, men livet har sina goda stunder som de sjunger i reklamen. Jag vet att de finns där, de goda minnena… och dem är många. Kanske inte vackra – men goda.

Min mormor som hade gjort iordning en smörgåstårta till mig mitt i natten när jag kom hem från en behandling. Jag kunde inte vänta att åka hem tills dagen efter (Why wait?)
Sondmedlet som ibland sprutade kors och tvärs när den som hjälpte mig med sondmatningen tryckte för hårt…
Syster Per som sa: Vad snygga vi är idag då! när jag kom till avdelningen och såg ut som ett härke…

För att kunna veta vart du ska gå -
behöver du nog veta den väg du redan har gått.
Titta tillbaka ibland och förstå varför du är på den väg du är.
Och se fram emot de steg du är på väg att gå…
mot en ljus framtid.

 

Mitt lilla ben…
Jag var så lycklig den här dagen, få kunna släppa ortosen…
Min framtid är utan dig…
den blir enbart på din kompis Mr högerben.

Även hur jobbigt livet kan vara
även hur ont skavsåren kan göra
även hur less jag kan bli på kryckorna
även hur ont jag kan ha av protesen……..
så ångrar jag aldrig att jag valde att låta dig somna in, Mr vänsterben…

 

Mot Gåskolan!

On October 17, 2011, in Allmänt, Ampislivet, by Supermadde

Ikväll ska jag jobba tillsammans med en av mina kollegor som ska ha ett event på Gåskolan i Bergshamra. Jag ser verkligen fram emot att åka dit, då jag bland annat ska få träffa underbaraste Catja, som en gång i tiden lärde mig att gå igen :-) Jag hoppas jag kan få till en bild på henne tillsammans med mig, men vi får se :-)

Bara tre dagar emellan mig och Mr Genium nu!

 

Peppar peppar…

On October 17, 2011, in Allmänt, by Supermadde

… ta i trä!

Jag blir inte klok på min hud. Vi vet fortfarande inte den riktiga orsaken till den reaktion jag har haft och som jag till viss del fortfarande har är orsakad av. Detta tär på min energi och jag har lovat mig själv att enbart ta en ny morgon i taget. Peppar peppar så har faktiskt mina ögon blivit mycket bättre. Jag tvättar mig med mina ansiktsprodukter och jag avslutar med Fricotilen (en ögonkräm med lite kortison i) och det har hittills gett lite resultat. Iallafall känns det bättre.

Jag kommer att bli kallad till Hudkliniken igen i Uppsala där dem troligtvis ska göra en större utredning på mig. Jag hoppas verkligen att det kommer gå åt rätt håll nu – sakta men säkert. Men någonting är det ju som min hy har reagerat mot. Eller så är det något inuti mig som reagerar och svaret blir hudreaktionen. Nåväl, energikrävande är det.

Ibland är det tur att vi inte har andra val framför oss än att gå vidare.

Ett steg i taget.

En ny morgon i taget.

Och denna morgon kändes bra :-)

20111017-142445.jpg

 

En rolig och intensiv vecka väntar

On October 17, 2011, in Allmänt, by Supermadde

Måndag

- Jobba

Tisdag

- Jobba i Norrtälje
- Stallkväll med Linda och Crescendo

Onsdag

- Ledig, ev träna om förkylningen känns bättre

Torsdag

- Hämta bil
- Tyskalektion
- Pussa på farmor
- Köra till Norrköping

Fredag

- Få mitt Genium knee!!!!! (testben)
- Köra ner till Jönköping
- Amputee Camp med Össur

Lördag

- Amputee Camp

Söndag

- Amputee Camp
- Köra hem

 

Something true…

On October 16, 2011, in Tänkvärt, by Supermadde

Lånade den här bilden av min kompis Sune. Så sant som det är sagt… Så tänkvärt mina vänner. Godnatt!