- 11 kg

On September 28, 2010, in Mina tankar, Skönhet&Hälsa, by Supermadde

Det är en del som har frågat mig hur jag har gjort för att gå ner så mycket i vikt. Jag tänkte ägna detta inlägg åt att dela med mig lite av den resa jag har gått igenom denna sommar/vår/höst.

Mitt mål har hela tiden varit att komma tillbaka till den jag var innan jag tog bort mitt ben, både i vikt och när det gäller träning. Det är den jag är och det är det jag älskar. När jag och Anders blev tillsammans så blev det självklart den så kallade samboeffekten, vi mös ofta med god mat och tilltugg, mycket läsk och annat smått och gott. Den fällan som många hamnar i.
Sen har jag nog själv tappat bort mig ett tag, inte velat aktivera mig fysiskt – trots att det är det jag älskar. Jag var ett tag en ganska bekväm person som gärna inte gick omvägar för att komma någonstans.

Självklart gick jag i fällorna som många andra, ta en Naturdietshake på kvällen istället för middag, “ät inte det”, räkna points och man får absolut INTE dricka Coca Cola etc etc… Jag ville ju självklart gå helst 5 kg på en vecka, kort och snabbt resultat som sedan inte håller i längden.

Jag tror att min motivation och sporre kom när vi flyttade hit till hästgården, för här såg jag en automatisk “aktivitet” varje dag. Bara såna små saker som att gå ner till stallet fram och tillbaka, börja gå längre promenader med Cira (utan elopeden) och att gå både promenader på kryckor och sen även på protesen i den mån det funkade.

Om ni kommer ihåg så skrev jag ju en hel del om mina promenader under senvåren/sommaren och största dagen för mig var när jag klarade av att gå 5 km på protesen, det var lyckans dag! Jag var så otroligt stolt över mig själv, att jag fixade det (utan att dö av skavsår när jag kom hem). Min drivkraft har hela tiden varit att känna varje kväll när jag gått och lagt mig, känna att jag har aktiverat mig på något sätt under dagen. Det behövde inte vara något stort, för Rom byggdes inte på en dag – inte heller viktnedgång.

Jag har lagt om min kost väldigt radikalt och jag har framförallt ändrat mitt synsätt på mat och godis. Den främsta skillnaden gentemot andra gånger jag har gått ner i vikt, är att jag nu INTE ger mig en massa “No – no:s”. Jag får äta allt jag vill – men i viss måtta. Istället för att dricka en halvliter coca cola på lördagen, kanske jag njuter av ett litet vanligt glas istället.
Jag har lördagen som en dag då jag får “äta allt jag vill – hur mycket jag vill”. Oftast blir det inte så värst mycket, men det känns skönt att veta att jag får äta vad jag vill. Jag tror att vi bara triggar hjärnan med en massa dumheter genom att säga att vi “inte får”. För det slutar oftast i frosseri (been there – done that)

Det jag även har märkt är att jag mår bättre i magen när jag inte äter pasta, vitt bröd och potatis mm. Det har egentligen ingenting med att jag äter efter någon GI-metod att göra, utan det handlar om att jag mår mycket bättre i kroppen. Jag tänker äta för min egen skull, och framförallt äta det jag själv mår bra av. Naturligtvis äter jag även den typen av produkter också, men inte alls till vardags, utan bara ibland.

Jag äter ett stort mål mat om dagen, antingen sen lunch eller tidig middag (förutom frukost, mellanmål och kvällsmål förstås). Det är av den enkla anledningen att jag inte tror på att äta en stor middag på kvällen, för jag gör inte av med den energin från maten under kvällen. Då är jag oftast inne i huset, tar det lugnt osv. Jag försöker vara som mest aktiv under dagen (och det är oftast då jag tränar), och därför känner jag att det är viktigare att lägga det stora målet mat kring det.

Jag skulle ljuga för er om jag säger att jag inte är stolt över mig själv, för självklart är jag det! Jag har nått mitt stora mål (som jag inte trodde att jag skulle fixa) helt på egen hand, med mig själv som största PT och med min egen motivation. Varje gång jag tycker att ett träningspass är jobbigt och jag är nära att ge upp, ser jag bilden på den jag vill vara innanför mitt huvud och då kämpar jag automatiskt vidare. Det är enkelt att sitta i soffan och äta chips och dricka coca cola och det är även en sak jag brukar säga till mig själv när jag tycker att det är jobbigt. Det triggar mig och gör mig förbannad och då vill jag än mer ta kommandot igen över min egen kropp.

Jag vill inte gå ner mer i vikt nu, utan jag vill forma kroppen tillbaka till det den en gång har varit. I dagsläget så försöker jag träna ca 4 dagar /vecka. Två simpass och två styrkepass. När jag simmar, simmar jag minst 1km och sedan kör jag 15 minuter intervallträning med flytbälte mm. Sen när jag kör styrketräning cyklar jag ca 10 minuter som uppvärmning, sedan rygg-biceps+ mage och andra passet bröst, triceps, axlar + mage – och alltid avslutar jag med ca 10 minuter på crosstrainern. Känns göööörbra!!!

En viktig aspekt i allt detta handlar inte bara om själva vikten, utan framförallt om min framtid. Jag har trots allt bara ett ben som ska hålla hela mitt liv och därför vill jag inte väga för mycket för att skona både ben och resten av kroppen. Mår själen och kroppen bra, då lever man längre!

Nu ska jag gå och lägga mig och mysa med Anders, men lämnar här en liten sammanfattning:

1. Lagt om kosten och äter det jag mår bra av (både fysiskt och själsligt)
2. Skippat “No no:s” utan äter allt – i viss mängd och vissa dagar
3. Försöker vara aktiv varje dag, oavsett hur litet eller stort
4. Tränar 4 dagar i veckan, två konditionspass och två styrkepass
5. Vara min egen PT, glöden att vilja förändra och förbättra sig själv måste komma inifrån.

Om ni har några frågor är det givetvis välkommet, jag ska försöka svara på dem i den mån jag kan!

Kan jag, kan du!

 

Ett bra liv

On September 28, 2010, in Allmänt, by Supermadde

Nu på onsdag, torsdag och fredag så är det Ett Bra Liv mässan i Älvsjö. Vi på jobbet ska vara där, ha en monter mm och även har vi tre föreläsare som ska ställa upp. Kul! Det känns som att det kommer bli tre tuffa dagar, köra till Älvsjö härifrån tar sin tid. Men jag hoppas att det kommer att gå bra! Sen ser jag fram emot lite lugnare veckor, det har verkligen varit mycket att göra nu under en tid.

På lördag ska Anders iväg med sina “golfkillar” och spela deras årliga Rövgolfturnering. Jag planerar att inte göra ett skit under den dagen (om inte min kära familj kommer hit förstås?) men förutom det ska jag bara ta det lugnt, njuta av nuet och bara vara med mina djur.

Jag har farit och flängt en hel del, både i jobb och privat. Jobbar jag inte åker jag gärna och gymmar, för det ligger högt på min prioriteringslista just nu. Och det märks på min kropp att jag har förmodligen varit lite för aktiv, för jag känner mig lite trött och längtar efter att bara få vara. Så jag tror att en dag “off” blir bra :-)

 

Fina människor

On September 28, 2010, in Allmänt, by Supermadde

De senaste dagarna har jag gått i ett sorts “glädjerus”. Det har berott på att jag har mött en hel del fina människor, hjälpsamma människor och ödmjuka människor. Det värmer när det trots allt är år 2010 och alla ska tänka på sig själva etc.

Idag lämnade jag lite halvakut in Drutten (vår bil) för att byta hans främre däck som knappt varit körsäkra den sista tiden. Skäms på matte och husse! När jag steppade in i den rekommenderade verkstaden (tack grannen för bra tips) så blev resultatet efter ca 5 minuters beskrivning av problemet mm följande: de skulle behålla drutten, skjutsa mig till gymmet, jag skulle hinna simma etc och sedan ringa dem, de hämtar upp mig och kör mig till verkstaden, jag får tillbaka Drutten med fina framdäck – glad och nöjd.

Ni kan tro att jag knappt trodde mina öron då de berättade att det smartaste var att göra på detta sätt. Jag var tvungen att tacka dem flera gånger, för det var verkligen supervärdefullt! Och det kändes så lyxigt att få skjuts fram och tillbaka när jag var och simmade. Verkligen en eloge! Jag ska köpa en god bullängd och åka till dem med någon dag som tack.

Dagar som dessa, när jag möter människor som är så fina, det gör mig sååå glad!

 

En annan typ av kärlek

On September 24, 2010, in Allmänt, by Supermadde

 

Kärlek

On September 23, 2010, in Allmänt, by Supermadde

 

Miss Li – Ba ba ba

On September 22, 2010, in Musik, by Supermadde

Denna låt gör mig glad :-)

 

 

Vad fina människor det finns där ute

On September 22, 2010, in Mina tankar, by Supermadde

Wow, idag har jag mött jättefina människor som har gjort mig alldeles glad!

Jag var och simmade idag och hade det stressigt för jag hade en tid att passa på Specsavers för att hämta ut mina testlinser, så jag hann inte gå och köpa en frukt för att få lite återhämtning efter träningen. Med lågt blodsocker gick jag in i kioskbodegan efter att jag fått mina linser varvid jag såg att det inte fanns frukt i kiosken, men jag frågade ändå om de hade frukt där – vilket de tyvärr (och konstigt nog) inte hade. Då sa han som äger kiosken att han hade morötter i kylen och att jag kunde få en – men han var tvungen att skala den först. TOPPEN och supertack!!! En minut senare stegade jag ut ur bodegan med en morot inlindad i papper som typ en varmkorv, för att sedan njuta av att blodsockret äntligen började stiga tillbaka. TACK för moroten!!!

Nästa snälla människa mötte jag inne på Willys efter att jag handlat, betalat och packat i allting i påsarna. Då kom det fram en man som frågade om han skulle hjälpa mig med påsarna. Och jag tackade faktiskt ja! (jag som alltid ska göra allt själv jämt – även jag kan lära mig tydligen) och självklart var det en riktig NORRLÄNNING som hjälpte mig. Vi stod och surrade ett tag efter att han hjälpt mig med påsarna och jag berättade att han var den första personen på 5 år (utomstående person alltså), som frågade om jag ville ha hjälp. Det krävs en norrlänning för sånt tydligen!! :-) Men det var grymt uppskattat :-) Tack o tack!

Tänk vad små gester i vardagen kan glädja en hel dag och vara tacksam för att det finns så fina, ödmjuka och hjälpsamma människor där ute. Det inger hopp!

 

Lördagsnjutning

On September 18, 2010, in Allmänt, by Supermadde

Idag är det lördag = lördagsgodis!!!

 

Svampsås

On September 18, 2010, in Allmänt, by Supermadde

Undertecknad har gjort egen svampsås till middagen! Ojojoj, detta kan gå precis hur som helst =)

 

Oeftertänksamhet

On September 17, 2010, in Mina tankar, by Supermadde

Ok, nu måste jag få skriva av mig lite av tankar som har snurrat i mitt huvud idag. Det är med största ödmjukhet som jag förstår att medmänniskor är nyfikna så fort någon ser annorlunda ut/gör någonting annorlunda etc. Jag själv är nyfiken och frågvis, och det är väl en helt naturlig grej egentligen. Men det som jag tycker är dumdristigt, det är när nyfikenheten går över i plumpighet och att människor inte tänker sig för.

Idag skulle jag åka och handla lite kattsand till tjejerna på Ö&B efter gymmet. Jag hade min T-shirt på mig “Det är bättre att ha ett snyggt ben än två fula! :-) ”.

När jag kom till kassan så frågade kassören lite klämkäckt om jag hade designat min T-shirt själv, varvid jag svarade ja. “Det är lite roligare när man får bestämma helt själv hur det ska stå, blir lite coolare då” säger jag för att lägga till en kommentar.
Då frågade han: Ah, olycka eller?
Jag: Nej.
Han: Ok, ännu värre alltså?
Jag: Nej, allt är väl lika jävligt oavsett?
Han: Tyst….

Jag hoppas att ni som är trogna läsare förstår att jag inte menar att vara otacksam för att folk visar “medkänsla” för min situation eller att jag blir förbannad så fort någon frågar mig om varför jag bara har ett ben. MEN, det jag däremot blir irriterad över att människor inte ställer frågor där de ger mig känslan av att de faktiskt bryr sig.

Kolla in de här två exemplen och se om ni känner som jag:
1. Olycka eller???
2. Får jag fråga vad som har hänt dig?

Jag hoppas att jag inte behöver förklara alltför ingående den stora skillnaden för mig, som de två frågeexemplena visar. Ibland slår det mig, som ändå är stolt över min amputation och trygg i mig själv, tänk om jag var en av dem som har drabbats av en hemsk olycka, går till psykolog flera gånger i månaden för att orka leva vidare. TÄNK om en person som befinner sig där, och en främmande person frågar på det sättet?

Jag tycker det är så grymt respektlöst att inte ens fråga: Ursäkta, men är det ok att jag frågar vad som har hänt dig? Utan bara: “Varför har du bara ett ben, olycka eller? Eller som jag oftast får som fråga: ridolycka??”

Jag har absolut ingenting emot att berätta för människor om min situation och min livsresa. Men människor som nästintill gör det kränkande och mer av nyfikenhet, än att de genuint bryr sig – det är inte ok. Jag har tänkt på andra situationer när det inte är OK att fråga på ett plumpt sätt:

1. För mycket chips och läsk eller? (Till en person som är väldigt överviktig)
2. Gick det vilt till i helgen? (Till en kvinna med blåklocka runt ögat, misshandlad av sin man)

Nu tänker jag satsa på fredagsmys med lite naturgodis. But until then, vad tycker NI om detta???