När jag kom hem efter jobbet idag tog Anders och jag en promenad med Cira. Höjdpunkten var lerdiket som hon sprang i på hemvägen
Jag tittade på en dokumentär ikväll på fyran som handlade om en tjej som fått frätande syra kastat på sitt ansikte. Hon arbetade tydligen som modell förut och var fantastiskt söt, träffade fel kille som inte kunde ta när hon inte ville vara ihop med honom längre, våldtar henne brutalt och efter det lejer han någon som kastar frätande syra i hennes ansikte och märker henne för resten av livet.
Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå hur man kan vara så sjuk i huvudet att man gör något sådant???? Såååå himla fruktansvärt… Usch usch usch! Någon mer som såg den?
Idag känner jag mig jättetrött, kommer nog somna som en avlöning Imorgon är det jobb igen och på onsdag ska vi åka till semindtationen med Marmeta och kolla om insemineringen tagit sig – spännande!
Nighty night people
Imorse vaknade jag vid fyra, fem och sex. Så är det ofta när jag vet att jag verkligen MÅSTE komma i tid till något och idag skulle jag ju vara speaker på en dressyrtävling.
Tävlingen gick jättebra och jag hann med Kat B, Kat C och Kat D i Lätt:C. Träffade töser ifrån gamla Lagga också vilket var kul
På vägen hem stannade jag vid ett konditori för att köpa en Mors Dag tårta till Anders mamma. En Rosa, woohoo
Dagen har i största allmänhet varit toppen, jag mår verkligen bra och känner lycka i livet. När Anders och jag skulle ta en promenad med Pocahontas och Cira mötte vi två cyklister. En kille i övre tonåren och en “liten skit”. Tonårskillen såg jag körde på ett hjul hur länge som helst och tänkte att han säkerligen cyklar som vanligt förbi oss. Men nejdå, farlig till Max tyckte Pontas att han var och jag klandrar henne inte. I hennes ögon var det väl ett stort
Monster som skulle äta upp henne, så det var inte så konstigt att hon ville ta hovarna på ryggen och springa hem igen. Jag sa till killen (som hade en riktigt kaxig approach) att det inte var så lämpligt och att han borde ha tänkt sig för när han möter en häst, för man vet aldrig hur de reagerar. Han var riktigt kaxig men tydligen hade fan klämt in ett förlåt som jag inte ens uppfattade. Nåväl,annars gick promenaden toppen och det är väldigt mysigt att ha med Pontas
Imorgon blir det jobb
För er som följt min blogg ett tag vet ju att jag är känd för att vara lite sadistisk. Allt ifrån att elda upp vingarna på getingar, till att dra ur gadden med en pincett etc. Idag har jag startat ett litet sadist-projekt.
Chilli hade en fästing som satt på henne och som Anders tog bort. Jag brukar ju vilja elda upp dem men idag stängde jag in det lilla äcklet i enliten förslutningspåse. Syftet är kort och gott – låta den jäkeln självdö och se hur lång tid det tar
Spännande eller hur?
Det finns nog en liten sadist i oss alla!
Nehepp, nu ska jag försöka Nanna. Senast kl sju avgår jag imorgon mot Börje för att vara speaker på en dressyrtävling. Stina ska också vara där och det ska bli jättekul att träffa henne
Jag har fått en jättegod(dröm)karamell och jag längtar till framtiden
Hej på er!
Vi har varit in till stan idag och kollat runt lite. Jag hittade en fin och enkel baströja och ett jättefint armband i form av flera kedjor, riktigt snyggt! Den som säger att man kan få för mycket av det goda vet inte vad den pratar om
Vi åt kyckling fajitas till middag idag och jag okynnesåt lite – så väldigt gott var det Jag har varit så duktig i veckan och någon dag måste man få unna sig lite
Har totalt gått ner ca 4 kg och det känns helt fantastiskt!
Var ute och tömkörde Pocahontas på vägen, riktigt roligt. Vi gick förbi hästhagen med många hästar i som blev alldeles exalterade när vi gick förbi. Jag sa till Pontas att hon fick lov att sträcka lite på sig så de andra skulle se så snygg hon är
Nehepp, hopp in i duschen!
Saras blogg går jag in på minst en gång per dag och stöttar henne i hennes kamp mot den jävla sjukdomen cancer. Det är fult att svära, jag vet – men när det gäller cancer finns inga regler längre.
För någon dag sedan fick hon en jättevacker ängel ifrån en tjej som heter Sanna. Den kostar 40kr och 20kr av dem går till Cancerfonden. Jag beställde hem ett eget exemplar och fick den på Posten idag. Jag ville ha en exakt likadan som Sara, för att stötta henne och sen 20kr till Cancerfonden.
Jag rekommenderar er alla att gå in på Elsas änglar och köpa er ett eget exemplar. Ett väldigt fint sätt att bidra till framtida forskningsresultat eller varför inte ge den i present till någon du tycker om?
Saras blogg hittar du här: (Sara )
Igår pratade jag och T ganska mycket om livet och om allt som man är med om. När det gäller alla negativa saker frågar man sig oftast VARFÖR, varför just mig?? Osv.. Osv…
Om jag tittar tillbaka på mitt liv och allt det negativa som har hänt, så finns det inte en enda sak som har hänt som det inte kommit något gott utav.
Jag brukar säga att vi människor som får mycket av det “negativa” i livet, får möjligheten att växa som människor och bli rikare som personer – om vi vara vågar rida ut stormen och ha ett öppet sinne att se nya möjligheter.
Sen är det ju så att det i land tar tid – innan man förstår varför det eller det hände. Men när man väl förstår det kan man ibland tom känna tacksamhet.
Framförallt dessa nya möjligheter som öppnar sig, alla lärdomar vi får av det vi varit med om, djupare värderingar mm.
I slutet av dagen är vi tvungna att stänga vissa dörrar, för att dörren som står på glänt till framtiden ska kunna öppnas…
Jag har helt glömt bort att dela med mig av en stor händelse. När Anders o jag kom hem från kryssningen fredags hade Marinella inte fått föl ännu, till vår stora glädje. Det hade varit så typiskt om hon gjort det när vi var borta, men hon hade hållt sig
På fredagsnatten kring halv ett ringde T och väckte oss (mobilerna påslagna utifall fölningen satte igång) T sa direkt att det nog var på gång och vi skyndade oss att få på kläder och rusade ner i stallet. När vi kom in såg vi T stå i Marinellas box, hållandes i ett par fölben. T sa till Anders att han måste hjälpa till och att hon inte orkade allt själv. Anders tvekade inte, inte för en sekund, utan gick in i boxen och fick veterinärhandskar av T. Sen följde ca trettio minuter av kämpande. Ett tag kändes det precis som om Marinella bara gav upp. Hon låg ner och hennes ögon såg alldeles energilösa ut. Jag stod utanför boxen och manade på henne medan A o T kämpade med att försöka dra ut den lilla. Efter mycket svett och tårar kom det ut ett litet föl, med jättelååååånga ben Mamma Marinella gjorde ett toppenjobb och A och T var alldeles slut.
Nu på natten mellan fredag och lördag blir hon 1 vecka och både hon och mor mår jättebra! Anders har fått ett speciellt band med henne och det är så roligt att se
Jag trivs så fantastiskt bra här på gården och skulle inte vilja byta bort detta för allt i världen. Om det finns något son förhöjer livskvaliteten då är det att få bo så här Asfalt, höghus och x-antal grannar, släng er i väggen