Ja… jag och min hy alltså

Jag hade ett seriöst samtal med min hud häromdagen och sa till den att den faktiskt får ta och skärpa sig nu. Det här är inte roligt längre. Ögonen kliar, huden känns inget vidare och jag är orolig. Orolig att min kropp är i obalans.

Jag hade ett fantastiskt bra samtal med min vän Pär igår som också är läkare. Jag berättade för honom om allting, när allt började osv och det var så skönt att bara få prata om det. Och jag kände att vårt samtal gav mig sååå mycket! Åhh jag är såå glad över alla fina människor jag har omkring mig i mitt liv!

Slutsatsen är att jag tänker visaulisera att min hud mår mycket bättre. Att mina ögon inte kliar så mycket längre. Och att jag ska gå tillbaka till den känslan jag hade i kroppen innan allt började. Positiva tankar ger positiva resultat!

Men självklart… jag har mått skitdåligt. Varit rädd. Rädd för att min kropp reagerar mot något. Jag har varit rädd för att något ska hända med mitt ansikte. Att jag inte ska vara vacker längre. Varenda morgon jag har vaknat och tittat mig i spegeln, sett att ögonen fortfarande är svullna – har jag blivit jätteledsen. Varenda gång det kliar i mina ögon och jag kan inte hejda mig för att det är såååå skönt att klia med handdukten, blir jag besviken på mig själv att jag inte klarar att stå emot det…

Men nu känns att det går åt rätt håll – sakta men säkert! Jag tänker ge mig själv all den positiva energi jag bara kan. Men samtidigt det lugn som min själ verkar behöva.

Det är så grymt lätt att gå in i en spiral som inte är hälsosam för en. Och att kunna identifera dem är det bästa – det är första steget att komma vidare – ut till den positiva känslan!

Där vill jag vara och där ska jag vara!

Och som jag brukar säga: Jag gör som grodorna, lever på hoppet