Satt nere i köket med min fina familj och pratade hela kvällen. Kände mig som en gammal tantaluta när jag började prata om hur saker var när jag var yngre eller tänkte tillbaka på allt jag har gått igenom. Livet är verkligen en enda stor Gott & Blandat påse, med både syrligt, surt, salt och sött innehåll.

Idag när jag gick igenom mina saker så hittade jag mina gamla dagböcker. En del var ifrån när jag var riktigt liten och jag kunde inte hålla mig ifrån att tjuvkika lite i dem.  En dag, typ -92 hade jag skrivit om när jag och Jelisaveta (en av mina bästisar på den tiden) gick hem från skolan och såg en grävling. Det ska bli riktigt mysigt att en vacker dag lägga mig i sängen och kika igenom dem, minnas tillbaka i mitt liv.

Jag inser att skrivandet alltid har varit mitt sätt att få ut mina känslor, tankar och åsikter. Framförallt kan jag tycka att jag egentligen skriver “bättre” när jag är nere eller går igenom dåliga perioder av livet. Jag tycker att orden blir vackrare när jag är känslosam och då oftast när jag är ledsen. Samtidigt är jag så tacksam för att kunna dela med mig av så otroligt mycket kärlek och glädje till livet. Jag hoppas att ni “känner” mig så pass bra att ni vet att jag vill ha en positiv och inspirerande blogg men orden kan bli så innerliga när jag går igenom tunga perioder.

Men i och för sig… vad kan vara mer inneligt än detta:

JAG ÄLSKAR ATT LEVA….