I’ve been dreaming about you
You are the man that’s been running around in mydreams…
Jag är så lycklig. Så lycklig över allt jag går igenom just nu. Över alla fina människor jag har i mitt liv. Över den resa jag har gjort för mig själv bara under detta året. Det är helt otroligt.
Och jag kan inte känna en större glädje inför det stora äventyret som väntar mig i höst med Mot Alla Odds och allt som innebär med det, att ha den finaste mannen som finns vid min sida. Min älskade Christoph.
Ikväll ska vi bara njuta, njuta av varandras sällskap. Njuta av våra drömmar inför framtiden. Njuta av våra minnen vi redan har tillsammans. Njuta av stunden.
Jag hoppas ni får en fortsatt fin söndag. Det tänker jag ha.
Enligt min privata hudläkare, Dr. Christa, är det återigen dags för en ansiktsbehandling. Jag hade helt missat att hon gett mig tre nya behandlingar, jag trodde att det “bara” var en. Hon är verkligen fantastiskt omtänksam den kvinnan.
Christoph min fina ska alldeles strax åka in till Schmelzpunkt och ta en take-away box med glass åt oss därifrån. Sen ska vi kura ner oss i soffan och titta på en film, precis som en söndag ska vara
Jag ska alldeles strax lyxa med ett bad och bara njuta av tillvaron. Tillvaron med den vackraste mannen som finns på denna jord.
Nu dags för ansiktsmasken, på återhörande
Vi kom hem till Heidelberg sent inatt. Vi hade en jättefin kväll med Christophs familj. Vi åt på en mysig restaurang vid en tennisbana som Roland, Christophs pappa, är involverad i. Jag åt min första tyska pizza En calzone med ost, skinka, salami och champinjoner.
Min bästa hudläkare, Dr. Christa, hade köpt egna kalciumshots till mig och nu har jag blivit ordinerad tre om dagen i två dagar till och sedan två om dagen. Ögonkräm och hudprodukter som jag provade igår skulle följa med mig innan hon var nöjd
Hon är en sån underbar kvinna och jag kan spegla mycket av mig själv i henne och hon är en fantastisk inspiration för mig.
Idag är världens mysigaste dag. Inga måsten, inte möta några vänner. Bara vi två. VI.
Bilden är tagen i Trier på Mosel.
Jag måste passa på att blogga lite nu när det blev lite sämre med den varan igår. Det roliga med bloggandet är att det faktiskt kliar i fingrarna när jag inte skriver – som det ska vara med andra ord.
Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans igår. Jag och Christophs, Christophs föräldrar och syster med pojkvän. Vi åt på en jättemysig restaurang som ligger alldeles intill Porta Negra.
Vid bardisken stod för övrigt den största Absolut Vodka flaskan jag någonsin sett, den var säkerligen 5 L som minst.
Trier är verkligen en fantastiskt fin stad. Jag gillar verkligen alla dessa gamla byggnader med alla dessa historiska minnen. Det gäller verkligen att titta uppåt för att inte missa detaljerna på husen. (jag ska bjuda på lite bilder men de är i Christophs telefon just nu)
Jag ligger för närvarande i Christophs säng med en ansiktsmask för ansiktet. Christa, Christophs fina mamma, har härmed utnämnts till min privata hudläkare.
Igår efter att vi kommit hem efter restaurangen så pratade vi en del om min hy och att vi alla tycker att detta är jättekonstigt. Jag har ju haft denna hudreaktion i nästan två månader nu och det har gått upp och ner hela tiden.
Fina Christa hade köpt en speciell ögonkräm på apoteket till mig som ska kyla ner för att dämpa svullnaden. Och innan kvällen var över hade jag fått i mig kalciumshots, ordinerad ansiktsbehandling under ledorden: kein stress!
Sååå, nu ligger jag alltså här under behandling. Idag är ögonen på bättringsvägen igen, jättekonstigt.
Ett mysterium detta… Men själen mår fantastiskt!!!