Hej allihopa!

Om ni visste vad jag njuter av tillvaron! Vi har bott här i en vecka på lördag och jag känner mig redan hemma. Själen myser varje dag jag vaknar och det första jag ser när jag tittar ut genom fönstret är hästarna i hagen. Skogen är precis bakom oss och både Cira och Chilli verkar njuta i fulla drag av att bo här. Chilli har knappt haft tid att vara inomhus, hon har sprungit ut hela tiden och spanat på den nya tillvaron och när hon väl kommit in har hon i stort sett bara ätit och sen mjau:at att hon vill ut igen. Nu ligger hon däremot på soffan utslagen som en pacha och bara myser… hihi

I tisdags var jag på en föreläsning som Mikael Andersson höll. Han har bland annat skrivit boken “Armlös, benlös men inte hopplös” om ni känner till den. Föreläsningen var fantastiskt bra och han var verkligen toppen! Han hade en sån där härlig röst att lyssna till och han pratade på ett väldigt angenämt sätt och var otroligt ödmjuk. Bland annat kommer texten i tidigare inlägg ifrån hans föreläsning, ett ordspråk som han uppskattar väldigt mycket, tillika jag. Det är en otrolig resa han har gått igenom, och går fortfarande igenom. Varje dag ger nya möjligheter att närma sig sina drömmar! Om ni har möjlighet att lyssna på honom någon gång, då rekommenderar jag det verkligen.

Även fast han berättade om allt han har lyckats med osv, så kändes han aldrig kaxig. Han var verkligen sig själv och delade med sig av sina erfarenheter utan att vara för mycket, dryg eller självgod. Snarare precis tvärtom! Jag kommer att köpa hans bok och jag misstänker att den är minst lika bra som hans föreläsning. Han hade en otrolig livsglöd i sina ögon som jag aldrig kommer att glömma. En fantastisk människa!

Vi börjar komma iordning riktigt bra här i huset. Jag har dock haft det lite kämpigt med alla mina kläder (varför hittar man aldrig kläder att ha på sig, trots att man har tonvis i garderoben?) men nu börjar det bli ordning på det med. Jag insåg imorse att jag hade glömt att packa ur en resväska med kläder, så det var bara att trycka ihop utrymmet ännu mer (och då är ändå garderoben jättestor) Haha… så typiskt mig!

Idag jobbar Anders natt, så jag och tjejerna är hemma själva. Jag går omkring här hemma i mysbyxor och en t-shirt och bara njuter av tillvaron, plockar lite saker och fixar. Underbart mysigt! Det känns som att en pusselbit kommit på plats sen vi flyttade hit och jag är otroligt tacksam för det. Vissa saker kommer in i ens liv precis när man behöver det, och en del dörrar är tvugna att stängas för att man ska kunna öppna nya…

En av våra fönsters utsikter… underbart va?

Mina mystjejer!