De människor som fått ur det mesta av livet
är inte de som levt ett helt sekel
- utan de som levt varje minut…
Jag har haft en underbar helg! Sol, relativt “varmt” (allt över -0 är varmt nuförtiden) och i sällskap med underbar pojkvän, hund, katt, vänner och hästar. Så en helg ska vara 
Jag och Stina hade det jättetrevligt i stallet igår. Cira däremot blev lite snuvad på konfekten då varken Casko var där eller några möss att döda. Casko begav sig istället till Åre under gårdagen till hans fjällstuga så det gick nog ingen nöd på honom Jag och Nalle lyckades anordna tre avramlingar under turen. Jag har verkligen fått en ökad förståelse för de som kör 4 – 6 spann med sina hästar. Att vara kusk är verkligen inte att bara styra och tro att allt är lugnt, framförallt inte för de som är “groomer” heller. Jag skämtade med Stina och sa att det krävs 100 avramlingar som kusk för att bli riktigt bra. Då skrattade hon och sa att hon aldrig har ramlat av när hon kör häst. Jahapp, tack för den sa jag och skrattade Nalle och Smithie var pigga, framförallt Nalle. Smithie kändes väldigt spänd sa Stina och det såg verkligen ut så också. Hon var laddad ända från det vi gick ifrån stallplanen.
Stina är så go, hon ringde mig innan jag kom till stallet och frågade vart jag var någonstans. Det var så otroligt halt (snarare isbana) precis utanför lösdriften till kossorna så hon kom ut med sina “icers” (isdubbar som täcker hela skorna, skitbra att gå med när det är halt) som jag fick låna. Det uppskattades mycket att hon tänkte på det
Igår var det ju finalen i Melodifestivalen och kvällen till ära tillbringade vi hemma hos Blomman och Rax. Vi åt tacos i stora lass och bara njöt av god mat, trevligt sällskap och härlig musik. Jag måste säga att jag hejjade på Salem Al Fakir och Anna Bergendahl, så det var roligt att en av mina personliga favoriter vann. Sen vet jag inte hur det kommer gå för Anna i stora tävlingen, men jag tror många kan fängslas av hennes röst. Nåväl, å andra sidan har vi skickat både Charlotte och Marlena m.fl med svängigare låtar – utan vinst.
Hur tror ni det går för Anna? Vem var din favorit?
Jag är tacksam över denna dag. . . den är min !
Imorgon kommer att bli en stor dag för mig. Jag vet det, jag känner det och det bara är så. Det är en dag som jag har väntat på i många år och med en inre längtan som har vuxit sig starkare ju äldre jag har blivit. Det finns en röst inom oss alla vart vi ska gå i livet och ibland kan den rösten överröstas av andra faktorer och det kan vara lätt att ibland tappa fokus.
Det är någonting i mig som fattas, eller någonting som inte är helt, löst eller vad man nu ska kalla det. Det handlar om andlighet och för er som inte riktigt gillar den biten, ja ni får helt enkelt skippa detta inlägg 
Men så är det. Ibland vet man att “you have to do what you have to do” och någonstans finns det en mening med allt vi är med om. Och det finns en anledning till varför vissa människor kommer in/åker ut ur ens liv och det finns även en mening med att bejaka sitt inre, lösa upp gåtor, hela sig själv och få sinnesro. Har du inte med din själ i allt du företar dig i livet, då kommer livet ikapp dig…
Imorgon är min dag… och den tänker jag skapa för min egen skull…
Godnatt!
Nu är jag hemma efter en lång dag på jobbet. Jag har haft ett härligt möte med en klient inför en planerad Finlandskryssning och sedan lite annat smått och gott. Men jösses vad slut jag är i huvudet! Så otroligt skönt att vara hemma igen och bara få mysa med mina tre gosstjärnor…
Skriver lite mer senare!
Your entire life journey ultimatly consists of the step you are
taking at this moment, there is always only this one step.
And so you give it your fullest attention.
This doesn’t mean you don’t know where you are going, it just means
this step is primary, the destination secondary
and what you encounter once there
depends on the quality of this step . . .
Det gick jättebra att göra ultraljudet imorse, om vi bortser från den gamla gubben som inte hade sina hästar hemma på parkeringen och som höll på att få mig ur balans. Men glad i hågen som jag var tyckte jag bara att han var fläng i skallen och struntade i resten. För att ni ska förstå så handlade det om när jag skulle parkera bilen. Glider in på handikapparkeringarna som är utanför ingång 30 till Akkis. Parkeringarna är på vänstra sidan och på högra sidan en trottoar. Gubben i sin lilla Fiesta står parkerad precis framför den enda lucka som fanns ledig och som jag hade siktigt inställt på. Parkeringarna är sånna här… hmm… vad säger man, lutande parkeringsluckor? Ja ni förstår säkert, de är inte raka iallafall. Så det blir en hel del trixande och fixande. Och när gubben stod där så underlättade han inte direkt. Jag tänkte att han säkert skulle ha kört fram två meter när han såg att jag la i backen och han med sin säkerligen mångåriga erfarenhet av att köra bil, borde tycka att man ska underlätta för sina medtrafikanter. Men nejdå… åhh.. han såg ut som en riktig sån där tjurgubbe i bilen där han satt och glodde på mig när jag parkerade. Självklart gick det bra att parkera utan hans “köra fram 2 meter hjälp”, men det hade underlättat. När jag gick förbi honom tittade han bara ner i ratten och ville inte möta min blick (som då inte var särskilt glad). Men men… han har visserligen ingen skyldighet att flytta sig för andra bilar, men står man precis framför en parkeringslucka och det är trångt, då kan man väl inse själv att det kan underlätta om man flyttar sig. Nog om tjurgubbar!
Vad häftigt det är med ultraljud! Jag kan väl dock inte påstå att jag är något vidare på att tolka bilderna som visas av mitt hjärta. Jag beundrar alla läkare mm som vet precis vad som visas och framförallt att se när något avviker från det normala. Han sa att allt var lugnt och att jag inte hade några synbara läckage från min vänstra kammare (Tydligen är det normalt att många människor lever med små läckage!?) så det var skönt! Nu är det 5 år kvar tills nästa gång bara..
Jag passade på att köpa med mig en sallad från Ahlbergs Café inne i Svavagallerian och tråkig som jag är köpte jag mina favoritingredienser: kyckling, fetaost, svarta oliver, rödlök och champinjoner. Varför kan jag aldrig prova någon ny sallad? Haha.. det är likadant varenda gång. “Idag ska jag prova något nytt…” och sen när jag väl kommer fram till den som jag beställer av, då ändrar jag mig… Jaja, man ska inte ändra på ett vinnande koncept som A brukar säga
Hem till mina fina tjejer, satt mig på farstukvisten och njöt av en god sallad och fantastiskt väder medan jag såg Cira fara runt bland snöhögarna och stolla. Chilli däremot la sig på jackan jag satt på och njöt av solen hon också
Ikväll händer det grejor!!
… och nej, det är absolut ingen bulle i ugnen (för den som trodde det) utan jag ska åka in och göra ultraljud av mitt hjärta. Det är en seneffektskontroll efter en av cellgifterna jag fick mot cancern och som tydligen kunde påverka hjärtat väldigt mycket. Så det gäller att kolla det med vissa mellanrum för att se att allt är som det ska.
Jag vet inte hur jag skulle reagera om de sa att mitt hjärta börjar bli dåligt, försämrat, försvagat. Jag fick ju testa en “motmedicin” under cancertiden som skulle hjälpa hjärtat att inte ta så mycket stryk av cellgiften Adriamycin, men jag mådde så förbannat dåligt av den så det var ingen idé att ge mig den. Jag åkte till sjukhuset i tårar när jag visste att jag skulle få motmedicinen och då sa min läkare Anders Kreuger ifrån, att jag aldrig mer skulle få den. Det var en lättnadens dag för mig…
Imorgon kväll ska Anders och jag påbörja ett nytt kapitel i vårt liv, eller iallafall ett litet steg på vägen till ett nytt kapitel i vårt liv. Det känns alldeles fantastiskt och för bra för att vara sant!
Att få skratta så man börjar gråta
motar bort även de dummaste tankarna . . .
Åhhh, jag har haft en helt underbar dag tillsammans med Stina, Casko, Smithie, Nalle och Cirigonzales!
(Det tycker nog Cira också, som har fått döda fem små möss i stallet)
Jag körde Nalleexpressen idag och Stina red prinsessan. Innan vi begav oss tänkte jag att jag nog skulle klara mig från avramlingar. Haha, ack så fel jag hade När vi kom in i skogen var det bara en liten liten stig som var bra att gå på och med andra ord: hundpulkan för stor. Detta innebar att det blev höga kantringar och pareringar och för mig som har halva sidan lite si sådär, när det gäller att skjuta ifrån – var det ett ordentligt äventyr. Det var tur att Stina och Smithie red bakom oss, för annars hade de missat allt det roliga
Stina tyckte att de roligaste stunderna var precis innan jag gled av pulkan, när jag krampande försökte hålla mig kvar. Haha.. och snön är så djup så det är inte lätt att komma upp igen. Ja, ni förstår säkert.. Idag har jag fått 10 extra år att leva!!
Cira och Casko har busat som aldrig förr och även hästarna var jättebusiga. Nalle försökte sig på att ta hundarna ibland och rejsade ifatt dem och hundarna svarade med att springa med. På fältet hem gasade Stina och Smithie rejält och hundarna fick sig en gedigen springomgång.. Haha.. De kommer somna ovaggat inatt
Tack för en underbar dag! (tur att det bara är 5 dagar emellan tills nästa gång)