Jahapp… då sitter jag här vid köksbordet och är färdigpackad för kommande hemfärd. Det känns lika jobbigt att lämna detta paradis, precis som förra året. Mor i busken sa: Vi ska vara tacksamma att vi har ett sånt fint ställe som vi inte ens vill lämna.
Och visst är det väl så, att man ska känna tacksamhet över denna vecka som vi har varit här. Men som med det mesta i livet vill man alltid ha mer. Bara en natt till, bara en vecka till…

Jag har haft det helt fantastiskt här, jag har fått fiska mycket (läs. väldigt mycket) badat otroligt mycket och fått skratta tills jag gråter. Ni kanske tycker jag låter konstig, men om det är något jag älskar så är det just det, att få skratta så tårarna rinner. SANN LYCKA!

Jag har fått varit med mina stjärnor en hel vecka och bara njutit av dessa underbara människor, haft djupa samtal om livet och allt. Fick även träffa Jimmy som också är ett sk. “bonusbarn” till mor i busken och gubben i stubben och som kloka mor i busken brukar säga: man ska samla på människor som ger energi och som är bra människor.

Jag har tagit morgonpromenader ner till havet och kvällspromenader i skogen som har varit helt fantastiska. Jag har ätit alldeles för mycket (läs.ätit för själen) och provat äta tonfiskfilé för första gången i mitt liv som verkligen var smarrens.

Jag har badat nattbad tillsammans med finaste Elvira och har känt mig fantastiskt levande, som en fjortis/fjortonåring. Hihi. Jag har börjat lägga till en norrlänsk dialekt (ännu mer än tidigare) och är lycklig av det. Joooomenvisst!

Summa summarom: DETTA ÄR PARADISET!!!!!!

Det ska bli jättekul att komma hem till mina sötnosar igen och se framförallt hur stor Cayenne har blivit. A säger att hon anfaller både Cira och Chilli nu, så det ska bli riktigt kul

Snart ska vi bege oss härifrån. Hulda-huldas bil mår inte bra, så hennes handreglage är lite knasigt så jag ska köra hennes bil.

Nu ska jag gå en ride runt paradiset och säga hej då för den här gången

På gensyn gott folk!