Dagens lycka: Jag har smink på mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det må låta ytligt, men just nu skiter jag i det! Det känns helt fantastiskt att kunna sminka mig ikväll. Även om det kanske är lite väl tidigt för det, med tanke på att det är tredje dagen på behandlingen. Men jag kunde helt enkelt inte vänta 
Nu ska jag bege mig in mot stan och träffa goaste Karin med G och eventuellt Atti beroende på vad hon gör. Vi ses där ute i vimlet!!
Jag är världens lyckligaste kvinna! Åhh vilken fin kille jag har, han är bäst!!!
I mitten av mars fick jag ett mail. Ett mail som förändrade min tillvaro i en positiv riktning. Ett mail jag aldrig räknat med att få. Dagen innan hade jag beslutat att lägga ner min blogg pga jobbiga omkringliggande orsaker. Jag gick in i bloggen på morgonen bara för att se om någon kommenterat mitt bloggavslut och där låg det, mailet.
Det var Mastiff TV-produktionsbolag som mailade till mig. De hade hittat mig via sökord på nätet och trocklat sig fram till min lilla sida. De ville att jag skulle komma till en casting för ett spännande tv-program som skulle sändas på SVT. De tyckte att jag verkade vara en sån ”inspirerande” och “härlig” person.
I den stunden ändrade jag mig, jag valde att fortsätta blogga trots att jag genomgick en tuff tid privat. Jag älskar ju att blogga! Och inte tusan kunde jag sluta blogga när såna här spännande saker började dimpa ner i mitt liv, tack vare bloggen!! Jag som verkligen tror på att vissa saker kommer in i våra liv när vi verkligen behöver dem, tackade självklart ja till att åka på castingen. Mottot var: ett steg i taget, ta det för vad det är.
Jag kom in i ett rum med glasväggar runtom. Jag fick träffa en av producenterna och två castingansvariga. De hade en kamera med i rummet för att de ville se hur jag såg ut i “tv-rutan”. Till en början kändes det ovant, herrejösses, hur ofta går jag på såna här grejer? Men i slutet kändes det som fyra tjejer som satt och skvallrade om ditten och datten och jag ville knappt gå därifrån. Härligt med energigivande personer!
För oss som “klarade” castingen väntade sedan två olika castingar till. En del var fystester och en annan var att träffa producenten, expeditionsledare och psykolog. Det var riktigt kul och det bästa var att jag tog ett steg i taget. Jag ville inte ta ut någon vinst i förskott, få förväntningar. Jag ville finna min kärna i allt: vad vill jag?
Visst, det var jättekul och ganska hedrande att TV hörde av sig och vill ha med MIG. Men samtidigt ville jag att det skulle vara något som jag kunde stå för. Det var det viktiga för mig.
Programmet som de ville ha med mig i hette och heter Mot Alla Odds. Ett program som handlar om tio personer där alla har någon form av funktionsnedsättning. Målet är att dessa personer ska hjälpa varandra att ta sig fram 150 mil genom Zambia och Namibia nere i Afrika. Utan att bli uppkäkad av en zebra 
Jag? Åka till Afrika?
Jag hade sagt att ett av mina mål med mitt eget liv var att börja resa utomlands mer, då detta är något som jag verkligen har saknat. Och helt plötsligt låg detta erbjudande framför min fot. En månad nere i Afrika!
Nervös. Exalterad. Rädd. Glad. Hoppfull. Ja alla känslor som egentligen går att få i såna här lägen. Jag funderade en hel del på min egen förmåga. Kommer jag att klara det? Alla djur? Som min psykolog jag gick till då sa: om du hyser den minsta oro eller tvivel för att följa med på detta, då bör du följa med!
Och sagt och gjort… jag tackade ja! Jag vill inte sitta på en gungstol när jag är 80 år och tänka: va fan följde jag inte med för? En del chanser kommer bara en gång i livet och då gäller det att haka på!
Sååå mina kära bloggläsare… ni kommer alltså få se lite mer av mig än att bara läsa min blogg framöver
Programstart: Måndag 7 november (8 avsnitt)
Kanal: SVT 1 (kommer även att finnas på SVT-play)
Tid: 20.00 – 21.00
Hej på er!
Nu är undertecknad återigen hemma efter en helt otrolig dag på hästryggen. Vi hade verkligen inte kunnat få bättre väder och detta var precis vad jag behövde!
Jag fick en häst som heter Sikill som betyder “Seger” på svenska. Passande namn? Haha… Han var jättetrevlig och framåt. Vi red utanför Vallentuna på helt otroliga ridvägar. Så himla fina vyer och öppna fält, höstens färger som speglade sig i solskenet och ljudet av hovklapper. Livskvaliteten var på 200%.
Och jag fortsätter hålla tummarna. Jag har inte kliat mina ögon på snart två dygn och det känns helt sagolikt bra. Och hyn ser mycket bättre ut redan!!! Åhhh vad ljuvligt… jag känner att jag kommer tillbaka mer och mer.
Nu är det dusch som gäller sen får vi se vad kvällen bjuder på Ev middag med Maria och sen troligen in till Uppsala, svänga förbi azizam Atti och sen svänga förbi stationen och träffa Karin medan hon är här. And who knows, kanske ett glas vin på det?
Trevlig lördag gott folk!
Underbart att sitta på hästryggen igen!
Vackra vyer
Kolla in myskatten
Jag och Sikill
Fina Sikill
Det är helt otroligt vad
många ni är som följer mig och mina dagar här i livet.
Bloggstatistiken ökar hela tiden!
Det är såååå kul!!!!
Godmorgon på er!
Idag är det jobbdags, på en lördag. Jag ska åka ut till Vallentuna med glada tjejer och rida islandshästar. Riktigt härligt! Det ser ut att bli fint väder hela dagen och jag ser verkligen fram emot en 2 timmar lång ridtur. Det kan inte passa bättre än detta. Finns det något bättre som får en att koppla av och släppa på stressen mer än att vara med djur? Och framförallt att få vara ute i skogen på fyrbenta vänner. Det är gudomligt!
Ha en underbar lördag så länge