Jag hade ett toppenträningspass idag igen. Det är ju helt sjukt hur en trötthet kan vara som bortblåst så fort dörrarna till gymmet har gåtts igenom. Waow säger jag bara! Ni som eventuellt känner er trötta och inte hittar orken till att ta er ut och gå, till gymmet eller vad som helst. Motivationen kommer när ni bara “gör det”. Jag lovar! Vissa dagar måste vi ju naturligtvis bara få vara, ta hand om själen mm. Men låt inte dig själv ge efter för att kroppen säger att den är trött. Det är bara en nedåtgående spiral. Rör dig, ta hand om dig och känn hur endorfinerna berusar dig 
Dagens träningspass:
- Uppvärmning på crosstrainern i 10 min, på level 3 (första gången)
- Bröstpress med fria vikter, 9 kg
- Triceps 6 kg
- Triceps i maskin
- Bröstpress i maskin
- Axlar, 4 kg (första gången)
- Kvarnen på 3 kg
- Tabata i magmaskinen, 32,5 kg
- “Magboll” mot vägg
- Liggande “killerbox” med Duracell-Maria. 5 min i intervall. 1 min aktiv, 30 sek vila.
- Avslutande cardio på level 5, 30 min
Det kändes såååå grymt skönt och jag är så stolt över mig själv! Och imorgon ser jag fram emot en välförtjänt vilodag Då blir det fokus på att bara vara, ta det lugnt och njuta av nuet. Underbart!
Jag sitter för närvarande på motionscykeln och trampar på i 83 rpm och mår svettiga tiders. Jag har kört triceps, bröst och axlar, mage idag och nu avslutar jag med 30 min cardio.
Duracellen hjälpte mig med magträningen idag och den bruttan kan konsten att få en att orka.
Vi körde liggande box, 1 min aktiv och 30 sek vila. I 5 minuter!!!
Ja fy fan vad jobbigt det var… Men jag tackar henne säkert på torsdag 
… idag har jag Porschen på mig. Det känns fantastiskt lyxigt. Jag har mina två armar fria. Varje gång jag ska resa mig ifrån stolen undrar jag vart jag har ställt kryckorna, när insikten plötsligt når mig att kryckorna ligger ute i bilen. Jag ska ju träna efter jobbet och då vill jag inte ha Porschen, för att undvika alltför mycket skavsår.
Jag känner med glädje inför det faktum att jag vill börja använda Porschen mer. Detta med hjärnspöken kontra viljan i huvudet kämpar mot varandra och i längden är min vilja större än hjörnspöken. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har problem med min kroppsuppfattning/självkänsla när jag har Porschen på mig. Jag känner mig klumpig. Stor. Inte elegant alls. Okvinnlig.
Samtidigt så känns det som att det går åt rätt håll. Jag har världens bästa motivation till att börja använda benet mer och det stöd jag känner i denna situation är helt otrolig. TACK C!!!
Jag vet att allt sitter i huvudet och det tar tid att vänja mig. Men varje dag med Porschen är ett steg närmre mot att leva ett helt liv med den. Sen är det fortfarande så att jag känner mig mer kvinnlig i kjol, utan Porschen. Men jag har ju lärt mig att aldrig säga aldrig, för aldrig skulle jag aldrig ha sagt….
Nu ska jag till gymmet!!
Trevlig tisdagskväll
Hej på er!
Jag var helt färdig igår kväll så jag tog en time out från bloggen. Tänk hörrni, vad fantastiskt det är med viljan ändå. Det sägs ju att den kan försättta berg och så är det nog verkligen. Om vi bara vill…
Jag kände mig ju väldigt trött igår under dagen men viljan att åka ner till gymmet var större. Och som alltid, när jag väl kommer dit så är de trötta känslorna som bortblåsta. Och jag undrar om det inte beror på att gymmet är fullt av inspirerande människor. Människor som aldrig ger upp. De som vill någonstans. De som tar hand om sig själva (inte bara fysisk träning) och bara kämpar på. Det är så underbart att se!
Jag hade faktiskt ett av de bästa passen någonsin med mig själv!
- 5 min uppvärmning på cykel
- Knäböj, bröstpress, bicepscurl med TRX
- Atomic Pushups, 12 och 10
- Bicepscurls på 7 kg (första gången)
- Hög rodd
- Chins
- Låg rygg
- Tabata i magmaskinen
… och sist men inte minst. 60 minuter på träningscykeln. Det känns så skönt att kunna cykla även om det är på en motionscykel. De som känner mig vet att jag inte är känd för att komma ihåg att jag bara har ett ben, framförallt när jag ska stanna. Hehe. Men men, det ska jag träna på i framtiden. Vill ju kunna cykla omkring i underbara Heidelberg!
- 50 min på level 5
- 10 min på level 6 och det kändes såååå bra!!
Träningspass som dessa får mig verkligen att inse hur mycket vår vilja i huvudet påverkar oss, och även ovilja förstås. Tänk om jag hade lyssnat på tröttheten i kroppen, då hade jag varit utan detta träningspass?
Power of willness, ajamen!!
